När lillan kom till jorden

img_5570

Innan jag berättar om förlossningen vill jag bara skriva några rader om varför jag slutade skriva sista tiden. Nu i efterhand är jag ganska säker på att jag fick en depression innan. Jag kände mig så fruktansvärt instängd, fångad i min egen kropp, och jag kunde inte röra mig, äta, knappt andas ibland och tårarna bara rann. Sista dagarna så trodde jag inte ens att jag skulle kunna föda, ville inte ha barn längre och ville inte prata med någon. Det var en väldigt stor kontrast till det lugnet jag känt under hela graviditeten som präglats av acceptens och vila. Nåja, en hel del renovering också.

Hela förlossningen tog 16,5 timme från första riktiga värken. Jag hade haft förvärkar i 2-3 dagar innan. Vi la oss vid midnatt och jag vaknade kl 01 av en värk. Fredrik vaknade också av att jag flämtade lite. Efter en stund hade jag fått några stycken och han började ta tiden. Värkarna var regelbundna men kunde variera mellan var 5:e minut en stund till var 8:e minut en stund, ibland nere på var 3:e minut också för att sedan ändra sig igen. Kl 07 ringde jag förlossningen och de tyckte jag skulle komma ner. Vi hade packat färdigt under natten ifall att. Vi åt frukost och var nere i Varberg kl 09. Värkarna gjorde väl ont men det var inte så farligt. Fredrik coachade mig med andning genom varje värk som varade ca 60s.

Vi kom först in i ett rum för CTG men barnmorskan märkte snabbt att det inte var någon idé. Hon såg att jag hade riktiga värkar så vi fick ett vårdrum. Jag blev undersökt ganska snabbt och hon sa de magiska orden Du är öppen 7cm. Lättnaden. Chansen att jag skulle haft ett aktivt värkarbete i 8 timmar och öppnat mig 2cm fanns ju. Så jag grät lite. Av lättnad. Tills jag fick nästa värk. Konstigt ändå, det gör så jäkla ont och vanligtvis kan man ju gråta när det gör ont, men inte av värkar.

Så vi blev flyttade till Förlossningen. På med CTG, rock, fintrosor och jätteblöja. Så började vi försöka få till tajmningen med lustgas. Vi pratade lite om vad jag tänkt för bedövning och fick frågan om jag vill amma. Just där och då kände jag mig lite tuff och valde bort ryggbedövningen. Det hade ju gått så bra hittills och det var min tanke redan från början. Biverkningarna kan vara tråkiga. Bättre att försöka utan.

Vid 12-tiden var jag nog öppen 9cm. Fortfarande ingen vattenavgång och nu började helvetet. Jag började få panik. Fullständig panik. Barn som lägger sig på golvet i affären och gallskriker … pfff. Jag hade sån fruktansvärd dödsångest. Vid 14 var jag fullt öppen och trodde ju då att det var ganska nära, men lilltjejen kom inte riktigt ner så jag fick pudendusblockad som enligt mig själv hjälpte föga men i min journal står det att jag slappnade av mer mellan värkarna. De ville nu att jag skulle byta ställning för att hon skulle kunna rotera, men det hjälpte inte så mycket det heller. Vid 16 sa Sofia, min barnmorska, att jag var tvungen att trycka på själv. Fredrik var med mig hela tiden. Vad han slet. Han tog varenda värk med mig, styrde lustgasen och coachade mig. Vid 16:20 fick jag värkförstärkande dropp och glukos. Jag hade börjat ge upp tror jag och hon kom fortfarande inte ner, plus att krystvärkarna inte kom igång. Men jag fick lägga mig på rygg och pressa ner henne, också för att stimulera krystvärkarna ännu mer tror jag. Nånstans här satte de STAN-reg (elektrod på hennes huvud, typ som en liten klämma för att mäta pulsen). Här var jag otroligt frustrerad och skrek Den sitter fast om och om igen. Jag var i totalt upplösningstillstånd och kände ingen motivation överhuvudtaget. Precis som veckorna innan när jag var så ledsen. Jag trodde jag skulle ha mycket mer krut i mig själv.

Jag fick tre sammandragningar på varje krystvärk och någonstans vid 17:00 så tror jag att jag kunde känna huvudet. Blev fortfarande inte motiverad att krysta, utan jag bara följde med kroppen, andades, gjorde som Fredrik sa och tog mig igenom. När huvudet var ute har Fredrik berättat att vattnet gick. Som en syndaflod. Här någonstans tappade jag nog greppet och tid och rum och bara gjorde som jag blev tillsagd och plötsligt så låg hon på min mage. Jag hörde inte ens när hon kräktes upp fostervatten, skriket eller någonting, men jag minns hennes tyngd och hur hon såg ut. Hennes michelinarmar, att hon gnydde och plirade med sina små ögon mot mig. Förevigt förlorad och med ett nytt livsuppdrag. Hon kom till världen kl 17:27 den 20:e november 2016. Fredrik grät en skvätt här. Mest av lättnad tror jag <3

Moderkakan kom ut, lika häftig som jag hade föreställt mig och de torkade av mig lite snabbt för att  sedan låta mig vara en liten stund innan de började undersöka mig. Fick sy några ytliga stygn men   slutade inte blöda. Då satte de in lite tyngre bedövning och tillkallade läkare. Jag hade fått ett hematom lite djupare och de frågade om jag ville sy det nu med lustgas och befintlig bedövning eller bli opererad. Jag valde det första eftersom undersökningen hade känts ganska okej, trots allt annat. Vid 19-tiden var vi klara med stygnen och Fredrik hade då hållit henne medan läkaren sydde hematomet. Då minns jag att jag grät mellan lustgasdoserna också. Tacksamheten attackerade mig från alla håll och de var så fina ihop.

Vid 23-tiden blev vi utskrivna från Förlossningen och flyttades till BB. Jag fick köras dit pga yrsel och att jag nästan svimmade när jag stod i duschen. Hade Fredrik inte stått i dörren och sett att jag var på väg att svimma hade jag gjort det.

Jag vet inte hur det här hade gått utan Fredrik. Han skulle kunna extraknäcka som doula. Allt innan, alla tårar och förtvivlan veckorna innan hon kom, förlossningen och allt efteråt. Vad det än är med mig eller med henne så vet han. Det är en sån trygghet att han jobbat med bebisar och barn i 10 år.

Vi låg kvar 1,5 dygn på BB ungefär. Jag längtade hem från sekunden hon om upp på min mage. Vilken förlossningsvård Region Halland levererar. Magiskt. Får berätta mer om det :)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>