Hej BB!

Igår var vi och besökte förlossning och BB i Varberg! Jösses vilken avdelning! Jag har ju inte så mycket att jämföra med men Fredrik intygade att den är något helt i särklass! Det ska bli roligt att föda där. Trodde nog att vi skulle få höra några kämpande mammor men det var helt tyst och lugnt. Dämpat liksom och är alla barnmorskor som hon som guidade oss så kommer det gå hur bra som helst. Man kunde känna på henne att hon faktiskt var stolt över sitt jobb och sin arbetsplats. Det tyder på en bra ledning och ett bra team. Det finns familjerum så Fredrik får bo kvar med oss hela tiden för 260:-/dygn vilket känns väldigt tryggt.

Idag har vi en elektriker hemma för att vi ska komma vidare med köket. Vi blev lämnade i sticket precis i det skedet vi var som mest sårbara och vi har mest småpillat de senaste veckorna. Allt har stått still men jag har lyckats växa fast i marken och låtit all provokation rinna av mig. Jag är orubblig i mitt beslut och trygg i Fredrik som är min klippa. Till och med han, som inte gör en fluga förnär, har förlorat förtroendet och tilliten. Han som verkligen ställt upp i vått och torrt har fått känna hur det är att bli totalt utlämnad. Jag har faktiskt aldrig sett honom slitas så mellan hopp och förtvivlan, med oro över för tidig bebis och att inte vara klara när vi kommer hem från BB.

Så jag har lugnat honom, försökt förklara och vi har pratat och stöttat varandra dygnets alla timmar. Jag har sovit bättre med honom bredvid mig och överöst honom med kärlek som han behöver när jag känner att han är på vippen att tippa över av känslan att vara helt maktlös. Mitt i allt har vi ändå fått lära oss så mycket. Jag kan se det även om vi är mitt i det och det känns tungt. Vi kunde åka på bröllop tillsammans och ha en trevlig helg. Vi kan vara kärleksfulla mot varandra och respektera varandras intressen trots allt som borde stressa ihjäl oss. Vi kan skratta och skoja. Vi har människor runtomkring oss som ställer upp, som lyssnar och som förstår. Det är många som berättar samma sak, som har fått lära sig den hårda vägen och där den enda vägen var nödutgången och en dörr som aldrig mer går att öppna. Förtroende är en färskvara. Har den väl ruttnat är det väldigt svårt att återkalla förruttnelsen.

Jag har skrivit väldigt mycket om integritet i min blogg. Ett av mina viktigaste ord. För mig handlar det om att aldrig låta mig bli trampad på men det är också oerhört viktigt att veta var gränsen dumstolthet går. Att kunna urskilja när jag faktiskt har fel även om det innebär att ta ett steg tillbaka och rannsaka mig själv. Jag har gjort många såna felbedömningar, när jag kanske borde backat, men det här är inte en av de gångerna. Förtroende är viktigare än pengar och bekvämligheter.

Jag vet att de människor jag syftar på läser detta och jag vänder mig därför till er och berättar att jag tycker så obeskrivligt synd om er för allt ni kommer att missa. Definitivt avslut är inte min önskan eller avsikt, men det blir aldrig som förut och det oket får ni bära. Att bli lämnad i sitt mest sköra och kritiska tillstånd är inget som bara försvinner. Det gör liksom ont för resten av livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>