Träning

Hösten 2010 släppte en spärr. Det var då jag förstod att jag egentligen inte har någon begränsning. Att jag är byggd för att röra mig, helst jämt och hela tiden. Ju jobbigare och jävligare fysisk ansträning blir, desto bättre mår jag. Att begränsa sig till vad man orkar och klarar av räcker inte för mig. Jag måste gå förbi det för att utvecklas. Det ska göra lite ont.

När jag var 7 år började jag i en simgrupp. Där stannade jag i lika många år och skyllde mitt avhopp på att jag hade problem med öronen. Det hade jag, men det hade kunnat åtgärdas om jag bara ville, men jag var trött på det. Jag behövde se världen utanför simhallen.

Löpning har i ganska många år varit återkommande i mitt liv. Det är något särskilt som händer i kroppen när man springer. Tankarna öppnas, blir positiva, hjärnan får vila och arbeta på samma gång och slutsatserna har bara fördelar. Att springa i terräng har på senare blivit det jag tycker allra bäst om. Då finns det ännu mindre plats för tankar och jag får tömma hjärnan ordentligt och bara vara in nuet.

Landsvägscyklingen börjar jag med i våren 2011 när jag bestämde mig för att göra En Svensk Klassiker. En långsiktig utmaning. Jag trodde inte att jag skulle tycka det var så kul som det var, men det går inte att beskriva hur nöjd jag är efter många timmar på cykeln.

Nu kommer jag tillbaka till simningen där jag började. Jag fick mig en en nytändning även där när jag insåg att jag behövde veva igång armarna om jag skulle kunna simma Vansbrosimningen, 3000m i delvis medström och delvis motström. Det var helt otroligt att upptäcka hur simtagen satt i och hur simningen verkligen kändes i kroppen.

Att triathlon ligger så nära till hands är lätt att förstå. Jag älskar alla grenarna och jag fascineras av den uthålligheten och styrkan som krävs för att genomföra lopp på Ironmandistans. Jag älskar att vara själv i min träning, tävla mot mig själv och se min utveckling. För att utvecklas i simningen tränar jag mest med Triathlon Väst, för att få sällskap ibland varvar jag cyklingen med Kungsbacka cykelklubb. Löpningen blir nästan alltid bara i sällskap med hunden, men jag älskar det. Det är där tankar rensas och jag ser mina mål tydligt framför mig.