månadsarkiv: oktober 2016

16 dagar

Det är så läskigt greppbart nu. I helgen som gick känns det som att jag sitter i en burk med hårt åtskruvat lock. Känslan sitter även denna måndag morgon. Tiden är greppbar men vad jag ska göra är istället helt ogreppbart. Ska det komma ut ett barn ur mig? Ångerrätt? Jag svävar hela tiden mellan en slags rädsla/respekt och förnuftet som berättar hur många som genomfört detta och klarat det galant. Bebis är lite lugnare nu, den vilar, men ibland så blir jag orolig och efter bara några minuter kommer en buff eller hicka. Då känns det betydligt bättre igen.

Jag har förvärkar som heter duga. Det är nog när jag får dem som jag vänder mig inåt och börjar fundera samtidigt som jag vill skjuta det ifrån mig. Göra något annat så jag glömmer bort. Jag är ju ganska bra på visualisera men det är omöjligt att föreställa sig hur det känns när ett barn tar sig ut. Jag kan inte åka och provköra cykelbanan, träna på växlingar eller utsätta kroppen för något liknande. Inte heller den kärlek eller tacksamhet som förhoppningsvis kommer att välla över när jag får upp bebisen på bröstet. Tomheten i magen, lättnaden, förundran över moderkakan! Ja, jag är jättenyfiken på hur den kommer att se ut även om jag sett på bild. Och så alla andra saker som man ofta oroar sig för. Att spricka, hemorrojder, att amningen inte fungerar, att många beskriver det som ett slagfält där nere efteråt. Jag känner ingen direkt rädsla för det, mer att jag har det med i beräkningen, att det är något jag kommer att behöva möta.

Under graviditeten har jag värkt på om jag ska skaffa en ordentlig gördel och beslutade mig för att göra det i helgen. Jag ser det inte som att jag kommer att ha en perfekt midja efter en vecka igen, utan som ett hjälpmedel att dra ihop senstråket och musklerna. Det kan ju iaf inte skada mig, tänker jag. Jag har några amningsbh:ar men antagligen för få. Vi har inte köpt någon mössa och vantar (alla säger att strumpor också funkar) för hemfärd och babynestet saknar en sista söm som jag ska fixa denna veckan. Jo, så behöver vi en skötbädd som jag ska beställa denna idag. Vi ska installera babyskyddet i bilen, tvätta mattor och städa. I helgen fick vi gjort massor. Jag var två timmar på ikea och låg sedan utslagen lika länge efteråt. Hemskt, men energin är vad den är. Köket funkar till hälften nu med vatten, kyl och mikro så vi får spis och ugn denna veckan. Sen har vi börjat få ordning på resten av hemmet, rensat ut rummet där skötbord och senare även sängen ska stå senare. Det kommer bli en mysigt barn/gästrum och kontor. Allt i ett. Skrivbordet kanske får ryka i framtiden, men det är väldigt skönt att inte ha dator och papper på köksbordet. Lyckligtvis blir det ju bara färre och färre pappershögar.

Hur som helst är vi ganska redo för bebis att titta ut. Mer än för 1-2 veckor sedan i alla fall. Då kändes det nästa lite för jobbigt att riva upp allt och åka till BB. Nu är tom högarna på jobbet sorterade och på rätt plats så jag stämmer av dag för dag så att folk efter mig ska veta var jag lämnade och kunna plocka upp där. Fredrik har ljudet på mobilen på när han jobbar, kollar om jag ringt under träningspassen osv. För egen del hoppas jag bara att vattnet går först så jag fattar vad som händer. Kvinnor jag lyssnat på (poddar osv.) verkar ha lite lättare att greppa vad som händer när vattnet går först istället för i slutet av värkarbetet.

Som sagt, vi är redo men ändå inte. Kan man någonsin vara tillräckligt redo för sitt första barn? Antagligen inte. Jag vill bara att det ska komma ut en frisk liten människa, allt annat är helt oväsentligt.

28 dagar kvar

Det är overkligt nära nu. På torsdag går jag in i vecka 37 men om min intuition har rätt så är det bara 8-9 dagar kvar, kanske 2 veckor. Som sagt, jag är helt på det klara med att jag kan ha fel men det är så det känns. Jag får sova väldigt lite nu. Kan ligga vaken 1-2 timmar på natten efter att ha vaknat för att gå upp och kissa men somnar inte om sen igen. Häromnatten drömde jag att jag fick åka förbi jobbet och göra lönerna innan jag åkte till förlossningen. Det känns ju lite onödigt så jag ska försöka ha så mycket som möjligt klart nu denna veckan. Jag har verkligen massor av grejer planerade nästa vecka så det hade ju varit praktiskt om jag hade fel på mitt upplevda ankomstdatum. I måndags var jag hos Fredriks syster och färgade håret. Hon la jättefina diskreta blonda slingor som hon nyanserade så att de inte blev platinablonda. Nästa vecka ska jag både på massage, fotvård och en annan behandling. Sista på länge. Känns lyxigt och välbehövligt. Det enda är att massagen var lite för hård sist så nu nästa vecka måste jag vara lite tydligare med att han ska ta mjukare.

Vi var hos barnmorskan i måndags och konstaterade att bebisen är fixerad, blodtryck OK och magstorleken i sin ordning. Jag är svullen, men inte så att jag mår dåligt. Jag är trött, men jag tar mig igenom dagen. Magen spänner och fogarna gör ont ibland, men jag försöker röra mig lite långsammare så funkar det bra ändå. Atlas tycker jag går bedrövligt långsamt ibland. Försöker komplettera med frisbeekastning och gå på ställen där han kan få vara lös.

Från att ha tänkt mycket på förlossning befinner jag mig nog i någon slags förnekelsefas just nu. Föda barn? Jag? Det låter konstigt. Nä, jag stannar nog hellre där jag är nu. Det vill jag ju såklart inte men ovissheten och vetskapen om att jag inte kan ha någon som helst kontroll på något gör ju det hela ganska läskigt.

Den här veckan gör vi de största framstegen på länge i hemmet. En elektriker installerar uttag just nu så idag kan jag flytta över all mat till den nya kylen och imon får vi vatten och diskmaskin. Vi stötte dock på lite problem idag när elektrikern tittade på spishällen och konstaterade att 1-fas in i lägenheten inte kommer räcka för att driva den fullt ut. Vår extremt snåla förening tyckte det var för dyrt att dra in 3-fas när man installerade om elen för några år sedan. Det finns liksom inga bra alternativ heller! Alla spishällar ligger över 4000W och kör man den vi köpt på 6900W på full kapacitet så kan man inte ens ha en lampa tänd. Så jävla irriterande. Samtidigt som jag trivs i vårt hem, var det ligger och det mesta faktiskt så är föreningen bedrövligt dålig. Om vi någon gång skulle köpa bostadsrätt igen så är det ganska många saker jag skulle kolla på innan om man säger så. Det är ändå en HSB-förening. Det enda som kan få mig att glädjas över att bebisen skulle skrika nätterna igenom är att tjuriga grannar inte kan säga ett knyst om det. Det är skit man får ta om man väljer att bo i lägenhet. Sorry.

38 dagar kvar

Nu börjar graviditeten kännas på riktigt. Jag har tyckt att jag varit fysiskt hindrad förut – när jag inte kunnat träna som vanligt men nu har vi tagit ett ordentligt kliv och jag har faktiskt bekymmer med att knyta skorna. Det går (!) men med ganska stor möda. Och fötterna! Dessa fötter! De har inte blivit större men jag får lika ont som man får efter en heldag på stan eller ett nöjesfält. Det liksom bultar i trampdynorna och jag måste sätta eller lägga mig. Det GÅR inte att stå upp.

Men jag har kämpat på bra denna helgen med tapetsering och målning. Första lagret färg la vi imorse och med tvärdrag i lägenheten hade det torkat till eftermiddagen så när Fredrik åkte till träningen samlade jag ihop mig efter en powernap och körde andra lagret. Garderoben är alltså klar så imon ska vi få upp lite inredning i den. Då får vi ordning på ganska mycket av kaoset.

På kvällen blir det sväng till gekås för att köpa sista prylarna till bebis. Det ska bli skönt att ha det avklarat! Badbalja, saker för skötning, amning, nappar, osv. Kanske är bra pris på blöjor där också! Vi har spanat in priserna i mataffären så väl där nere får vi en bättre uppfattning om det är någon skillnad. Känns helt overkligt att köpa blöjor. Ska vi? Få ett barn? Från att tankarna kretsat mycket kring förlossning har de nu flyttats lite till efteråt också. Att komma hem. Att ta hand om. Hur ser han/hon ut? Det är omöjlig att föreställa sig hur bebisen kommer att se ut! 

Jag vågar nog berätta om när jag tror att bebisen kommer att komma nu. Ända sedan jag blev gravid har jag haft 19-20 oktober i huvudet. Det är vår årsdag eller min lillebrors födelsedag. Jag vet VERKLIGEN inte varför men det har satt sig lite i huvudet. Men jag kan ha helt fel också. Det är ju ändå tre veckor innan beräknat och som förstföderska är det ju vanligast att gå över tiden! Snart får vi veta :) 

Kommande vecka blir det mycket kök. Fredrik har mycket ledigt och diskbänken skall äntligen dyka upp! VATTEEEEEN i köket, haha! Nej bortskämd blir man inte när man renoverar kök. Vi har levt på halvtaskig indisk mat hela helgen för övrigt. Den var bra på det stället innan men nu smakar den inte bra längre, men den räckte länge i alla fall. Fy fasen vad jag längtar efter ett kök nu. Det ska bli helt fantastiskt att kunna sitta vid ett frukostbord, inte ha mjölkpapp på alla golv och kunna laga mat.