månadsarkiv: juli 2016

Atlas och bebis

Atlas är och kommer alltid att förbli min första bebis. Herregud…när vi hämtade honom var han så pyttepytteliten. Att han skulle bli så stor som han blev hade jag nog inte riktigt räknat med. Han har nästan +5kg jämfört med rasstandard, vilket jag lärt mig under hunduppfödarutbildningen att det är extremt vanligt hos just staffen.

56325_10151133006747909_790312880_o Det har varit världens bästa förberedelse för barn. Jag föredrar (som ni vet) att vara påläst. Jag ögnade igenom högar med böcker inför Atlas. Vissa läste jag inte mer än en sida av, medan andra blev som biblar. Framförallt två böcker som kom att prägla hela Atlas uppväxt. Det enda jag hade gjort annorlunda idag är att känna av individen lite mer. Atlas fick en hård uppfostran, kanske lite för hård vilket gjorde att han fick mer respekt för mig än vad han hade behövde ha. Det kanske låter konstigt, men jag anser inte att en hund skall vara kuvad vilket han var på gränsen till ibland med mig. Hunden skall ha respekt och veta sin plats men inte rygga undan. Vi jobbade på vår relation i nästan i ett år för att han skulle känna mer tillit och bli lite gosigare med mig. Nu är han inte speciellt gosig till naturen ändå. Han vill vara med, men inte sitta/ligga på en utan han vill ha sin egen plats vid sidan om. 1291303_10151694275617909_853550679_oHan vet att något är på gång. Han drar ibland när vi är ute, mest för att han är uppspelt, snabb och älskar promenader, men det gör han inte nu. Han är mer lyhörd mot mig och drar inte i kopplet. Jag har sovit väldigt oroligt i två nätter och han har då hoppat upp i sängen och lagt sig bredvid mig, något han aldrig skulle göra annars när han har sin egen säng.

Så hur introducerar man en bebis för en hund som tidigare fått all odelad uppmärksamhet? Denna gången har jag läst lite grann men inte överdrivet. Min magkänsla säger att vi ska vara precis som vanligt med honom. Dessa hundar har ju ett rykte om sig som nannydogs i England. De är perfekta barnvakter och det har vi redan sett glimtar av. När Fredriks systerdotter grät som spädbarn så kom Atlas springandes och tittade på oss precis som att ”hör ni inte att bebisen gråter?”. Han kommer vakta bebisen som sin egen men på ett tryggt avstånd, precis som jag vill ha det. Målet är såklart att han ska behålla sin plats i flocken, lägst av alla människor, stora som små, utan att göra en stor affär av det. Ett tips jag läst är att låta hunden vara hemma när man kommer hem från BB, att låta hunden få vara med och få ha kvar sina platser i hemmet. De platserna får sedan inte härjas eller belägras av barnet och det måste vara tydligt vilka leksaker som är vems.

Jag känner mig väldigt trygg inför denna förändring för honom. Är det något han visat som sin starka sida är det miljöombyte och mental stabilitet. Han kliver ombord båtar med mullrande motorer, ryggar inte ens för X2000 när man står på perrongen och åker glatt spårvagn. Fästingplockaren däremot, den är inte att leka med. Han är heller inte så jätteglad i att bada. Som vintervalp fick han inget bad som liten och jag tror att han är lite för tung i vattnet. Många staffar simmar med flytväst faktiskt. Utöver det fina mentaltester, både MH och BPH och i övrigt en väldigt lätt hund som gillar läget. Just nu ligger han i sin korg och snarkar.

106 dagar kvar

Om en vecka är vi under tresiffrigt.

Jag trodde nog att jag skulle vara grym på att vara gravid. Att det skulle vara lätt, att jag skulle kunna träna mycket hela graviditeten, att jag skulle vara pigg och fräsch. Vilket skämt. Föreställningar och idéer om saker man aldrig varit med om är dömt att misslyckas. Jag är inte ett dugg stark, pigg eller grym på detta. Jag känner mig tung, har ont i ryggen, ofta huvudvärk och har nu även dragit på mig halsbränna som nästan attackerar mig när jag böjer mig ner och när jag ska sova. Kommer att knapra Novalucol nätterna igenom. Magen är fortfarande inte så stor men den är på gång. Höfterna och rumpan har fått desto mer så nu är ändan lika bred som den var putig innan… många saker tyder i alla fall på att det är en flicka som kommer att titta ut. Magform, hur jag mår, och en svag känsla som blir starkare när vi har varit på UL och lyssnat på hjärtljud. Jag har lätt för att se mig själv med en pojke men ännu lättare att se Fredrik med en tös…

Jag kunde ju gjort saker för att motverka svullna ben och ond rygg, men jag känner mig så fruktansvärt uppslukad av allt annat med vårt hem just nu. Badrummet är så när som på färdigt i alla fall. Det saknas en duschvägg som jag beställde igår, toarullehålalre, lite krokar å så. Ska hitta bra korgar/lådor till skåpet ovanför tvättmaskinen så att vi kan sortera upp alla saker. Vi kommer nog inte ha så mycket handdukar där sen när vi får all förvaring i hallen. Det blir en garderob med skjutdörrar som är nästa 3m bred med inredning från Elfa. Den kommer att svälja allt från städprylar, ytterkläder, skor, Atlas grejer och min träningsprylar! Jag gillar att ha allt på samma ställe med bra översikt. Värsta som finns i min organisationsvärld att ha små garderober och byråer utspridda här och var och inte veta var sakerna finns. Sedan är det bebis/gäst/kontorsrum också. Det är minsann också en utmaning att få ihop, men det går det med. Sickan har en plan ;)

Vecka 25

Vad frågar man aldrig? Jag tror att det var Ribbing som sa att man aldrig frågar en kvinna om hon är gravid. Big no. Man kan ha en tumör i magen, en tarmsjukdom, precis fött barn (och då vill man inte få den frågan) eller bara ätit för mycket. Bäst att låta bli. Men nu råder det föga tvivel om att jag är tillfälligt överviktig. Jag klamrar mig fast vid att det är tillfälligt och plågar mig med instakonton på snygga människor som styrketränar och äter avokadosallader med ägg till frukost. Nåja, det kan väl jag också egentligen, men jag har fastnat lite i att jag ska göra det sen. På jobbet släpar sig dagarna fram och på eftermiddagarna hinner jag knappt hälften av vad jag har tänkt mig. Igår sov jag 18-19 efter att ha rivit tapeter i en timme. Jag blir ganska otålig med mig själv i det läget, att jag inte orkar, men sen åkte jag och handlade, fixade hamburgare (veg till mig och pappa då) och gjorde en stor sallad för luncher idag. Fredrik jobbar ett härligt 13-timmarspass idag. Vi bor inte hemma just nu. Det är alldeles för rörigt.

Men nu är allt rivet och det är massa tråkigt tapetskrapande nu. I helgen ska vi även titta på hur jämnt golvet är och se vad vi behöver göra på det inför golvläggning som blir 30-31 juli, alltså en vecka innan vi har semester för att göra köket. När golvet är lagt kan vi nämligen bo hemma igen. Nu är det bara katastrof. Innan dess ska vi försöka hinna att spåra i väggarna för elen. Vi kommer att bygga ner taket 5cm för infällning av spotlights och kommer då antagligen att dra nästan all el i taket. Blir nog enklast så. Taket är för övrigt väldigt ojämnt. Det har hängt sig mycket över de bärande pelarna vilket gör att det måste riktas upp för att bli bra. Slutresultatet kommer att bli fantastiskt. En annan lägenhet i huset blev såld nyss. Priset per kvm låg då på 7500 mer än vad vi köpte för. För oss är det en ökning på 600 000kr. Om vi inte skulle ha en jättekrasch då de närmsta 3-4 åren som vi har räknat med att bo där så kommer vi förhoppningsvis att kunna köpa eller bygga ett hus då. Jag tror att vi kommer att landa i att bygga nytt. Inte köpa ett nybygge i ett område, utan hitta en tomt att bygga själva på. Passar oss bättre än massproduktion. Härligt att jag planerar husbygge när jag står i världens kaos hemma i vår 3:a nu….haha! Badrummet är snart klart i alla fall. Vi ska mäta in duschväggen, beställa den och köpa ett skåp på Ikea, sen är vi i hamn. Duschblandare, spegel och bänkskiva på tvättmaskinen kommer upp denna helgen, så då är det helt användbart. Toa och handfat fungerar faktiskt i skrivande stund.

Himla skönt med fredag faktiskt! Funderar på att gå emot lagen om att man måste vara utomhus när det är fint väder på sommaren och boka biobiljetter till Tarzan imorgon. En typiskt Sagaochfredrik-film :)

Hej då köket!

Så rev vi köket i helgen och igår. Har gått väldigt smidigt. En kvinna kom och hämtade det i söndags så igår rev jag och Fredrik garderoberna i hallen, allt som var i trä och masonit. Två dörrar åkte också på tippen. När vi var där vad jag inte på så speciellt bra humör. Jag blir inte så hungrig längre, mer låg och lättirriterad. Pensionärer blockerade bommen in på tippen för att deras kort inte fungerade och nästa pensionärspar hade pajat hela parkeringssystemet genom att parkera tvärs över fyra platser. Mycket tröttsamt med endast frukost i magen kl 14 på eftermiddagen. Matbristen resulterade i att jag var vrålhungrig kl 20 trots att vi ätit middag (på Ikea, som liknade en akutmottagning i fråga om väntetider) kl 18 typ. Siktar på bättre fördelning idag.

Imorgon ska Fredrik och hans pappa riva det tunga: väggarna och golvet. I hallen och matdelen är det bara papperstunn laminat men i gamla köket är det plattor. Jag blev så glad när jag upptäckte att hela golvet verkar vara i nivå så inget behövs gjutas upp, förutom där väggar varit och om det finns extrema ojämnheter. Jag har beställt ett fantastiskt golv från Italien, stora plattor 60x60cm i granitkeramik med ett härligt naturtroget mönster. Ljusgrått. Åh, det kommer att bli så himla bra! Det enda som hände igår var att vi stötte på en betongpelare som är bärande. Den gömde sig mellan garderober och köksväggen. Det var precis där som kylen skulle stå så nu måste vi tänka om, big time. Tråkigt, för att det var så himla bra planlösning. Vi skulle minskat hallen lite för att få köket lite större, men nu måste vi tillbaka till samma mått som innan. Jaja, vi kommer nog på något bra. Målsättningen är att vara framme vid golvläggning om tre veckor när vi har semester. Kanske tom innan det. Badrummet har tagit 8 veckor (det är snart klart) och jag hoppas att vi klarar oss på det med köket också, även om det är ett större utrymme så ska det inte bilas och sättas tätskikt vilket varit väldigt tidskrävande.

Åh magen? Den sitter där den ska. Bebis hickar mycket och sparkar på kvällarna men inga händer och fötter som trycker på revben och organ. Appen säger att vi är i v24 nu (23+5) så vi närmar oss sista tredjedelen. Träning? Nej typ. Simmar någon gång i veckan. Känner inte för gymmet just nu även om det gnager. Springa nej. Cykla nej. Och alla runtomkring mig håller på. Tävlingar, långcyklingar, OW simning och jag vill bara krypa under någonting och gömma mig. Jag borde peppa och vara sådär glad i allt alla andra gör, men jag orkar inte. Vill filtrera inlägg om träning på facebook helst. Vi var hos barnmorskan förra veckan. Allt såg bra ut. Hon tyckte att jag skulle äta järntillskott i förebyggande syfte, trots helt OK värden. Mycket märkligt i min värld. Socker bra, hjärtljud lät bra. Så fort vi får se eller höra den lilla så känns det som en tös trots att jag tidigare haft lättare att föreställa mig en pojk. Spännande! I november får vi veta vad det blir :)

Lång helg och tråkig kropp

I helgen har vi varit ute på turné. Dels har vi besökt Ästad gård, kört ett race på Ge-kås för lite småsaker till Atlas och mig och tittat på vitvaror på ett annat ställe. På lördagen var mormors hus slutdestination och vi hjälpte till att förbereda för kusinträff på söndagen. Min kropp vägrade samarbeta på söndagen. Hade jag varit hemma hade jag legat i sängen hela dagen. Istället hjälpte jag till att ordna lunch, körde segway och sköt lerduvor. Allt väldigt trevligt och härligt egentligen men jag orkade knappt stå upp. I fortsättningen kommer jag alltid ta med en pall eller brassestol att sitta på om man ska vara ute länge och göra saker. Racet på lördagen hade liksom knäckt mig. Och inte en halv Ironman, utan stora köpcentrum, några timmar i bil och att baka paj. Jag försöker att inte vara besviken på mig själv men det är ganska svårt när jag annars är så stark och uthållig. Kusinträffen var riktigt trevlig ändå! Så många lättsamma och glada människor. Även om det är den släkten jag har nära så träffas vi inte så ofta. Resten av min släkt, de närmsta, bor nämligen i Skåne. Utflyttade allihop.

På vägen hem igår lyssnade vi på Tom Malmquist sommarprat i P1. Ett fantastiskt sommarprat som han riktar till sin dotter där han berättar om sin bild av hennes mamma, som dog av akut leukemi strax efter att dottern förlösts kejsarsnitt i v33 för att mamman blev så sjuk, om deras första år tillsammans och hur han överlevde, vad han kände och varför han skrev en bok om det. Det kommer så nära när vi själva väntar barn och allt som kan hända. Malmquist är en otrolig uppläsare och man kunde höra hur skör han fortfarande var, 4 år senare, och vilken klok liten flicka han har hemma.

Nu börjar en ny vecka. På torsdag är det nytt besök hos MVC och samma dag är förhoppningsvis plattorna satta i badrummet så att vi kan dra rör på fredag och få vatten i badrummet till helgen. Det är nästan ett måste eftersom vi river köket på söndag. Annars blir vi tvungna att bo hemifrån tills det är fixat och det undviker jag helst.

Debattflödet

Till och med jag som inte tycker så speciellt mycket om att läsa tidningar eller lyssna/titta på nyheterna kan ju inte missa debatten om tafsande och våldtäkter.

Jag vet inte vems fel det är och jag tror det är dömt att misslyckas när man försöker hitta en syndabock. Det finns för många och för mycket att skylla på. Tänk om människor bara kunde ta sitt moraliska ansvar och använda sitt sunda förnuft.

Det är nog så att jag är fel person att uttrycka mig i denna debatt. Jag är så otroligt förskonad från allt vad ofredande gäller. Jo, jag blev faktiskt utsatt för en blottare! Jösses, det hade jag nästan glömt. Men det intressanta i det är att jag minns rättegången som betydligt värre än själva ofredandet. Jag blev grillad sönder och samman i en rättssal. Mannen dömdes faktiskt, men jag minns inte domen heller. Böter kanske. Som han inte kunde betala ut.

Hur som helst minns jag inte tafsandet om jag ens blev utsatt för något. Jag minns när det började en ny kock på mitt första jobb, jag var väl 15 år, och han sträckte fram handen, presenterade sig och frågade: sväljer du?

Däremot är jag väldigt klar med att jag alltid varit försiktig. Alltid varit noga med att vara påklädd och att dricka mig lagom berusad. Jag gick aldrig ensam där jag inte kände mig trygg och mina föräldrar har alltid hämtat mig om jag inte känt mig trygg. Men jag inser ju att bara de tankarna och att jag tagit ansvar för min egen säkerhet EGENTLIGEN inte skall behövas. Sedan har jag alltid omgett mig med ett osynligt skydd som signalerat att jag är otillgänglig, ointresserad och kan ge vem som helst en pungspark om de kommer för nära. Det är som att ha ett NEJ TACK tatuerat i pannan.

Sedan har jag nog blivit ”sexuellt trakasserad” på olika arbetsplatser. Gliringar, kommentarer osv, men det har aldrig bekommit mig. Det rinner liksom av mig och jag kan inte ens minnas det i så fall. Jag tycker, som i mångt och mycket, att vad folk säger berättar mer om dem än om mig. Sen har jag aldrig tyckt om festivaler, konserter eller tyckt att krogen var något vidare ställe för raggning. Jag har varit på krogen, men inte i syfte av att ragga.

Jag inser att jag inte har någon slutkläm mer än att jag varit så otroligt förskonad på detta område. Däremot kan jag ju räkna upp en hög som blivit utsatta och det talar ju sitta tydliga språk. Kanske snurrar tankarna ganska mycket kring hur vi kommer att uppfostra vår son/dotter i frågor som dessa. Elaine Eksvärds kamp om att undervisa barn om deras integritet är nog det allra viktigaste. För äckel med skruvade läggningar kommer alltid att finnas i vår fucked up world. Vi kan alltid skylla på rättsväsendet, media, politikerna and so on, men i slutänden är det i hemmet och i skolan vi sätter normen för de moraliska frågorna.

Tankesnurr

Jag har verkligen min hjärna överallt just nu. Badrum, kök, klänning till bröllop i september, prata med Atlas uppfödare om att vi vill ha en tik framöver, ska jag sälja min tricykel?, babykläder, spjälsäng, soffa, golv till köket, vårt eget bröllop nästa år … helt sjukt vad mitt huvud snurrar. Jag måste verkligen anstränga mig för att göra en sak i taket.

Dags att börja sortera och skriva listor. Prioritera och bocka av en sak i taget. Vissa saker tar så otroligt lång tid bara. Vi ska inte ha en hund nu utan vill maxa förutsättningarna för att få en riktigt bra avelstik. Bröllop är verkligen ett måste att börja kolla på redan nu så det ska vi göra nästa fredag då vi bokat in oss en natt på ett ställe utanför Varberg. På lördag åker vi vidare söderut för att kolla på vitvaror (ännu en sak) i ett stort varuhus som ligger på vägen till min mormor där det är släktträff på söndag. Tjohej! Och ett ofärdigt badrum hemma. Nu är i alla fall tätskitktet uppsatt. Ett godkänt tätskikt idag skulle faktiskt fungera som ett akvarium. Det är bomtätt. Man limmar upp en duk av folie i ett gummi, som en tapet ungefär, överlappar skarvarna och limmar dem med ett speciallim. Hörn och utstickande rör förstärks med ytterligare remsor av folie och gummi. NU är det klart för plattsättning så det ska vi börja med ikväll. De vita plattorna ska med hem från jobbet, fix, verktyg och kakelskärare. Sedan sätter vi igång :)

Nu är vi inne i vecka 22 (21+4) och jag mår bra. Det har börjat klia på huden ganska mycket. Jag smörjer mig med kallpressad kokosolja så antagligen ingen allergisk reaktion utan det är hormoner som spökar. Klådan är ganska central under naveln och brösten så det är ju ett ganska tydligt tecken på det. Vissa dagar känner jag mig ganska otymplig, speciellt när jag ska resa mig ur sängen eller gå in och ur bilen. Ingen aning om viktuppgång men det får vi se nästa vecka på MVC. Ganska oviktigt i sammanhanget men jag gissar på att jag snart börjar komma ikapp Fredrik (som bara väger 66kg) men förhoppningsvis inte riktigt än. På min första kontroll 6 maj hade jag gått upp 4kg (då i v13) så om jag håller samma takt borde jag gått upp 7kg snart, alltså 64kg. Tror jag startade på 57kg eftersom jag medvetet valde att gå upp i vikt för att öka förutsättningarna för att bli gravid. I slutänden borde det bli +12kg. Men allt kan hända, augusti kanske blir jättevarm och jag lägger på mig vätska eller får sjuka glasscravings ;) inget pekar i den riktningen än, men man vet aldrig. Vissa säger att de blir så otroligt hungriga. Haha, tänker jag, ni har inte 15-20h hård träning som utgångspunkt. DET får man aptit av. Jag klökar mest av matrester i vasken och lukten från sopskåpet, vill leva på mackor och äta så lite som möjligt.

Jag kan inte säga att jag älskar att vara gravid men jag hatar det inte heller. Jag befinner mig i ett så-här-är-det-nu-stadie. Däremot saknar jag ju min kropp, jag saknar kraften och styrkan, att kunna explodera i ett intervall eller bli riktigt förbannad. Min bokstavskombination verkar ha tagit semester. Eller så är den helt borta för alltid. Det vore synd när jag behöver mina superkrafter. Kanske sparar jag på kraften till förlossning, kanske håller jag redan på att vaggas in i ett liv med barn som kräver mer tålamod och tolerans. Oavsett så är det fascinerande hur jag förändras. Igår satt jag på en gräsmatta och tittade på lillebrors rugbymatch, helt cool och nöjd. Mycket märkligt och häftigt på samma gång.