månadsarkiv: juni 2016

Pensionärshej

F: ska du ha kvar kryckorna i bilen?

Jag har inget problem med att promenera men jag springer ju hellre. Det går inte just nu. Grattis till alla som kan springa hela graviditeten ut, men det kan inte jag. Det känns som att jag ska snubbla framåt hela tiden och jag känner mig klumpig. Jag beundrar alla överviktiga löpare. Det måste vara ett himla slit. Tillbaka till kryckorna så skulle jag ju berätta att jag gick med stavar i helgen och varför F ställde den frågan är såklart för att jag tycker att det är lite pinsamt att gå med stavar… jag använder det i fjällen när jag har tung packning och svår terräng, men också för att det hjälper mot den vätska som gärna samlas i mina händer när jag har armarna hängandes utmed sidorna när det blir lite varmare ute. Bortsett från min stavskam så var det faktiskt riktigt skönt att gå med stavar nu. Det ger stöd, lite mer puls och gör att jag kan ha ett lite högre tempo. Så den där crosstrainern på gymmet kanske inte är så dum ändå, även om jag rodnar vid bara tanken. Visst, som ett rehabverktyg kan det ju vara bra men nja… jag föredrar att ta mig fram för egen maskin. Tydligen befinner jag mig i rehabtillstånd.

Så vi är inne i vecka 21. Magen har börjat ta fart. Det spänner, det drar och det är obehagligt. Riktigt obehagligt faktiskt. Ibland blir jag akut kissnödig, men det kommer knappt en droppe, ibland illmående, men det försvinner lika snabbt igen. Jag känner små små buffar och ibland känner jag när bebisen vrider sig helt och hållet eller gör en kullerbytta. Snart skall hickreflexen sätta igång. Det är häftigt hur ett liv blir till.

Midsommarhelgen blev väldigt lugn. F jobbade midsommarafton men vi fick en fin sen kväll hos hans familj plus mina föräldrar. Spacklingen i badrummet blev klart och denna veckan ska det göras lite småplock innan vi sätter tätskiktet till helgen. Äntligen ör det tunga tråkiga över och vi kan börja bygga upp igen, dra rör, sätta plattor och montera en toastol (vilket är prio 1 just nu).

Igår var jag på Stoff & stil i Bäckebol och bunkrade upp med fyra st jerseytyger, ett tyg till lakan, muddtyger och ett velourtyg. Här ska sys till bebis! Ringde mammas kusin som har en overlockmaskin (fyra spolar som syr klädsömmar) som jag ska få låna efter en liten introkurs hemma hos henne. Är lite salig över det, åååh vad kuuul :D Det ska bli klädset med haremsbyxa, beanie, påslakan, ett babynest (med bedårande tvättbjörnar på insidan), amningskudde, lekfilt, åkpåse till barnvagn och kanske ett babygym om jag blir varm i kläderna, haha ;) har hittat fina neutrala tyger som passar både flicka och pojke i turkos, multifärgat och grå nyanser.

271459_x81018_sskit 271514_pack_sp 780028_9007600_sskit

I övrigt så står sjukt många saker på önskelistan. Den är typ en mil lång…kameraobjektiv, soffa, barnvagn ska inhandlas, skötbord och säng plus ett helt kök med allt som tillkommer. En sak i taget, men allt känns superviktigt när det ska dimpa ner en liten människa i november.

 

En sån dag

Idag saknar jag mig själv. Jag saknar mig min kropp och jag saknar min förmåga att låta saker rinna av mig och att ta konflikter. Jag är bra på att bli arg annars, att bråka och ställa till det. Nu är det som att luften gått ur mig, jag får tunghäfta och kryper ihop. Jag orkar inte.

Testade att springa i helgen. Funkade inte. Promenerade och det går bra men händerna svullnade till dubbel storlek typ. Visserligen gör de alltid det när jag promenerar på sommaren, men ändå. Jag vill inte ställa mig på crosstrainern på gymmet. Avskyr den jäkla töntmaskinen men det är väl bara att svälja all slags idrottsstolthet och köra ändå. Borde simma igen men nu börjar väl sommaröppettider i simhallen och stängning i juli. Våtdräkten får jag nog inte på mig längre.

Det är inte så mycket som går som det brukar för tillfället. Vi bor hemma utan badrum. Fick gå ner i källaren och duscha igår kväll och den är inte direkt en mysig källare. Otroligt obehagligt men F var inte hemma och jag skulle inte orka 05:30 på morgonen. Förutom badrumsbristen är det otroligt skönt att bo hemma, min säng, mina saker, lugn och ro. Bebisen vill inte ha stress, tårar och ångest.

Jag trodde inte att jag skulle stå på jobbet och ursäkta tunga lyft med att jag är gravid, men det gör jag. Trodde heller inte att min träningsnivå skulle gå ner till 2 ”träningspass” i veckan, men så blev det. Kunde inte föreställa mig hur obekväma ett par jeans kunde vara, men min kropp behöver tydligen extra depåer. För jag äter faktiskt helt normalt. Långt ifrån den dieten jag brukar ha inför/under tävlingssäsong, men lagom och när jag är hungrig.

Bebisens hjärta slår där inne. Fyra hålrum, väggar, ven och artär på rätt ställe. Näsbenet i rätt längd, njurar, urinblåsa där de ska vara och fin ryggrad. Det är det som är viktigt just nu.

Om olikheter

Jag var hos frisören och klippte mig igår. Hon som klipper mig har jobbat som det i många år och jobbar numera med ekonomi, men klipper fortfarande hemma i sin hall. Det kostar 140kr vilket passar min hårbudget perfekt då jag gärna klipper mig ofta och hos någon jag litar blint på. Skulle utan problem kunna sova i stolen när hon klipper.

Vi pratade om hur bebisen skulle kunna bli och det är något jag funderar ganska ofta på. Jag hade en märklig diskussion med en kille för några år sedan som bestämt hävdade att barn föds som blanka papper, att det inte finns några karaktärsdrag, något bagage eller att en bebis har en personlighet. Jag hävdar bestämt motsatsen. Så olika som jag och mina syskon är så finns det inte en chans att vi föds som blanka papper. Vi är i mångt och mycket produkter av våra föräldrar och vår omgivning, men trots att den påverkan är stor så vet jag att vi föds med personlighet och ett bagage. Vetenskapliga bevis för detta kan diskuteras i all evighet men jag är bestämd i vad jag tror på.

Jag och Fredrik är som natt och dag. Bokstavligt talat. Egentligen finns inte mycket av våra personligheter som skulle länka ihop oss. Man kan ju alltid hävda att motsatser attraherar, men jag vet inte, jag tycker mest att vi människor söker efter gemensamma nämnare i alla möten och situationer. Däremot tror jag att motsatser behövs. För oftast är de extremt irriterande och svåra att bemöta. En grund för oss att stå på är att vi har lika värderingar. Familjen är viktig. Pengar är bra men inte allt. Människor är alltid lika värda och vi uttrycker oss inte fördomsfullt och nedvärderande om andra människor. Kärleksbekräftelse är viktigt så som den andra behöver det, inte som man själv tror att den andra behöver det. Vi erkänner våra misstag och ber om förlåtelse, även om det ibland sitter långt inne. Vi prioriterar varandra och vi tar inte varandra för givet, som faktiskt en gång gjort att vi pausade i 8 månader. Något som var nyttigt och gjorde oss starkare. Vi trampar inte på varandras onda tår med flit, alltså gör vi aldrig något för att avsiktligt skada den andra trots att vi vet precis hur vi ska göra.

I övrigt är vi helt olika. Jag är morgonpigg, F skiftjobbare. Vi har väldigt olik humor. Jag är studsig, energisk, noll tålamod, konstant i rörelse, äter lite och ofta, tar trapporna istället för hissen (för att det går fortare), planerar, analyserar och har ett enormt behov av utvärdering. Fredrik är lugn, tålmodig, kan äta en gång om dagen, går långa långsamma promenader, tar hissen, grubblar, vårdar och leker. Jag är klar på 20 min om vi ska någonstans, för honom tar det minst en timme om skägget ska fixas. En underbar jämförelse som bebisar: Fredrik satt i sin gåstol så länge att han kunde ställa sig upp och lyfta gåstolen över trösklar (snacka om att ha det gött och gilla läget). Jag gick när jag var 7 månader, klättrade på diskbänken, rev ut allt i alla skåp, tog tag i min födelsedagstårta och rev ut den ur kylen…ja, ni fattar. Det är djupt grundade karaktärsdrag och de är vad de är. Jag är så otroligt nyfiken på om det kommer titta ut en mini-me eller mini-Fredrik. För hur ska dessa två personligheter kunna bli en liten människa? Chansen att det blir det ena eller andra känns mer rimligt. Jag undrar vad den kommer tycka om att göra, om den får mina grågröna eller Fredriks blå ögon. Vi var båda lockiga lintottar så där finns ju någon likhet. Fredrik har däremot lite röda pigment i skägget, är lite mer rosa i huden medan jag är rågblond och gulare i huden och blir pepparkaksbrun på sommaren. Jag brukar skoja och säga att ungen får gärna få mitt pigment och Fredriks temperament. För även om det går väldigt långsamt ibland så har jag valt att leva med någon som jag kan ta det lugnt med och som kan få ner mig i varv på några minuter. Det är extremt viktigt med min energinivå och höga tempo. Att det finns någon vars lugn kan få smitta av sig på mig. Vars lättsamhet kan lyfta mitt tunga sinne och mina djupa tankar och ifrågasättande. Jag behöver det för att vara ett bättre jag. Fredrik behöver min energi också. Att lär sig att kunna trappa upp tempot om det behövs hjälper honom att få saker gjort och att komma vidare när har står på samma ställe och trampar för länge.

Det är oerhört intressant det här med likheter och olikheter. Speciellt när två människor som är så olika ska få ett barn tillsammans. Oavsett hur den lill* kommer se ut så vet jag att vi kan skapa förutsättningar för sunda värderingar och det är väl det viktigaste i dagens samhälle.

Dagen med stort D

15 juni är här! Vi ska på RUL idag. På något vis hamnade våra tider hos BM så att ett tidigt UL skulle hamna lite konstigt. Lite för tidigt eller lite för nära RUL. Det är först i v18-20 man kan se bebisens organ, mäta och göra en mer exakt bedömning av hur långt gångna vi är. Däremot är jag ganska säker på vilken vecka vi är i. Jag kan ju gå in lite närmre på hur jag vet det.

Som jag skojat om tidigare räckte det inte med en kalsongviftning för att vi skulle bli gravida. Vi har inte skyddat oss sen vi träffades och det började bli lite konstigt. Nu när jag vet allt jag vet idag och att vi kunde bli gravida, men att vi missat den luckan i 4 år, så fattar jag ju varför. Två högpresterande idrottsmänniskor som jobbar, varav den ena nattjobb, har inte sex mer än 4-6 gånger i månaden, om ens det. Så är det för oss i alla fall. Grattis till er som har det, men i mitt fall svalnar det intresset av att alltid vara helt slut i kroppen. Vi missade luckan varje gång i 4 år. Hur som helst kunde jag inte släppa att något kanske var fel så jag ville kolla upp att allt var som det skulle. Därför blev det en vända på Varbergs fertilitetsklinik med tillhörande provtagning. Det var i november – december nånstans. Det var en del oro, men jag är inte den personen som låter mig bli uppslukad av oro så jag la den i lådan för saker jag kan oroa mig för men som jag egentligen inte kan styra över (typ som vädret inför en tävling). Provsvaren kom och vi åkte dit. Allt var precis normalt. Friska och pigga spermier och mina hormonnivåer precis i sin ordning. Däremot har min cykel aldrig varit regelbunden. Vi gjorde ett ultraljud på min livmoder och äggstockar. Man kan även göra en spolning av äggledarna men jag var i fel dag i cykeln för att kunna göra det när vi var där. Det läkaren kunde se var att jag hade många ägg i äggstockarna. Väldigt kort beskrivet innebär det att äggen kan ha svårare att släppa = oregelbunden cykel eller ingen ägglossning alls vissa månader. Här kan jag ju tillägga att jag slukar den här typen av information och läste ingående om reproduktion i biologin på gymnasiet.

Så med den informationen åkte vi hem och jag vidtog några åtgärder för att förbättra våra förutsättningar. En vän till mig hade nämnt (efter ganska lång tid av försökanden) att hon hade gått upp i vikt. 2-3kg räckte för henne att bli gravid. Det är ju värt här att notera att jag inte är en spinkig person, men jag är väldigt övertygad att kvinnor har en idealvikt för sin fertilitet och för mig som tränar mycket kändes det rimligt att ligga över 15-17 i fettprocent (tävlingsvikt). Alla är helt olika här. Så det gjorde jag. Sedan började jag äta folsyra, ett kosttillskott i tablettform. Något jag hållit på med länge är Natural Cycles. Det är en app och en termometer som man kan använda för att motverka graviditet eller att bli gravid. Jag tar min temp varje morgon, knappar in i appen och får då veta var i cykeln jag befinner mig. Till sist köpte vid ägglossningstester. Längden mellan mens och ägglossning kan variera. Däremot är dagarna mellan ägglossning och mens alltid 14 dagar. Ungefär en vecka efter mens började jag testa.

När ÄL väl kommer så händer något märkligt med psyket. Making-baby-sex är typ det värsta som finns. Det är krystat, konstigt och inte alls så trevligt som det brukar vara. I värsta fall har man bråttom också…

Slutet på januari kom och mensen med det så det blev inget då. Då bestämde vi oss för att ge det en chans i februari också men sen vänta till efter våren för att slippa få bebis i december och julstök. Inget fel med det, men jag har nog alltid vela ha en vårbebis…som alla andra ;)

Första veckan i mars hade jag ett himla humör. Tjurig, grinig och allmänt nere precis som jag kan vara innan mens. Men runt den 10:e så började den bli försenad och Fredrik frågade om jag hade testat mig. Det gjorde jag i smyg den 14:e och mycket riktigt var det ett svagt rött streck bredvid det andra. Inget lyckorus, inga tårar, ingenting. Jaha, tänkte jag, det var ju inte så svårt ändå. Den dagen något får mig att hoppa, skutta och tjuta av glädje…haha! Jag överraskade Fredrik på kvällen med ett påskägg fyllt med godis och en bebistossa i botten. Jag trodde ju att det skulle ta en stund för honom att äta sig igenom ägget men han ville kolla vad jag hade köpt och dyker in i gästrummet efter 10 min där jag sitter på cykeln och tränar med världens största smajl.

Det blev en kortare resa än vad jag hade trott. Däremot tror jag inte testerna vi gjorde i Varberg var i onödan. Det var bra för mig att komma över att något kanske var fel. Det var en mental spärr för mig och som vanligt smittade jag av det på Fredrik. Nu sitter jag här snart halvvägs igenom (47,5%) och undrar om det blir en oktober- eller novemberbebis. Jag gissar faktiskt på oktober, sista dagarna eller första dagarna i november. I sammanhanget är det helt ointressant. Så länge det kommer ut en frisk och stark unge är allt perfekt.

v. 19

Jag vilar tills jag blir hungrig och äter tills jag behöver vila. Skämt å sido, men kroppen styrs inte längre av min hjärna och det är ganska märkligt. Jag gör inte längre något extremt eller med måtta, utan gör allt i underkant. Förbränningen har gått ner, mellanmål behövs inte, lusten på mat och träning är nästan obefintlig. Det mest fantastiska är att jag INTE blir stressad av det. Hjärnan har kapitulerat inför min uppgift och jag ger mig hän och gör det jag känner för. Om bebisen säger sov, så sover jag. Om bebisen säger ät, så äter jag. Det är bra att träna, javisst, men jag försöker undvika onödigt stresspåslag oavsett om den är negativ eller positiv (om kroppen ens fattar skillnaden…?). Just nu behöver jag bara lugn och ro, läsa, matlagning med hjärtat och lättsamhet. Att hitta lugn och lycka utan mjölksyra och träningsendorfiner är ganska trixigt eftersom det är det jag är van vid. Jag har extremt svårt att känna ren och skär lycka inför materiella ting eller t.ex. reseupplevelser eller mat. Ingenting slår den kemiska kicken av träning.

Målgång har nästan alltid varit ett antiklimax för mig. Det är resan till målet som är det intressanta. Jag njuter av att vara mitt i utvecklingen, elände som glädje. Retrospektion är väl trevligt, speciellt när personlig utveckling märks först i efterhand, men nostalgisk och sentimental är två adjektiv som inte stämmer överens på mig. Men jag gissar att jag kanske får mig en släng när jag får barn och ”allt går så fort”. Kanske till och med jag sitter och bläddrar i fotoalbum och gråter en skvätt.

Nu är det 3 dagar kvar till UL. Det ska bli roligt, men såklart med en viss reservation. Lever bebisen? Jag tror magen växer, men ibland undrar jag. Jag har en riktig minimage och än så länge tycker jag bara att jag lagt på mig på höfterna. Men vet ni. Även om jag är bra mycket mer otymplig så tänker jag tycka att jag är fin ändå. Såg en bild på min mage från förra sommaren…med magrutor. Men inte fasen tyckte jag att jag var snygg då heller, så nu lägger jag ner. Jag tycker mig mjuka gravidkropp är vacker som den är <3

Badrumsrenovering

Vi har haft ledigt i 10 dagar med helgerna inkluderade. Himla välbehövligt med tanke på att vi började med badrummet förra måndagen. Vi har kommit en bra bit faktiskt. Jag hade nog önskat längre men samtidigt har jag fått vara ledig, pappa har jobbat och vi har fått gjort massa bra saker. Vi bor i en förening där medelåldern är drygt 55 år så vi får oss rejäla kängor om vi borrar på helger och framförallt söndagar, den heliga vilodagen. Riktigt tröttsamt. Vi har i alla fall bilat bort övre kakan och ner i betongvalvet för att få bort golvbrunn och rör i gjutjärn samt en hel del armering som var i vägen för de nya rören. Nya avloppsrör är dragna, två mindre till tvättmaskin och tvättställ, röret till toastolen är flyttat och vi har bilat upp för nya golvbrunn och fått till det med en Purus Line, en avlång rännbrunn, riktigt snyggt kommer det är att bli. Företaget som har re-linat de gamla rören har även varit hos oss och förseglat det vi var tvungna att kapa, samt pluggat det gamla avloppet till toan. Pga massa olika saker fick vi även dra upp nytt inlopp från källaren och plugga de gamla kopparrören. Kort och gott, det kommer bli riktigt bra.

Vi har valt en sandstensliknande platta på golvet, runda sjösten på duschväggen och vitt matt kakel på sidoväggarna. Till det tänkte jag mig blekturkos, dovare mörk turkos och vita handdukar. Det kommer blir kanonsnyggt :D

Den här veckan ska vi ge oss på elementet som ska bytas till en handdukstork, spåra väggar för el och flytspackling till helgen. Det innebär att nästa vecka blir det tätskiktets tur! Då är jag glad att vi kan göra väldigt mycket själv, och framförallt jag då betongjobben är för tunga för mig. Hittills allt gott! Vi ska bara förbi den här jäkla handdukstorken och sen ska allt damm städas bort. I tisdags passade jag på att tvätta upp soffklädsel och allt annat i textil hemma medan jag bar ut hinkar när pappa borrade. Himla skönt. Boandet är i full gång, men på en ganska mycket större nivå än att byta kuddar och ljusstakar ;) helt i min smak, haha.