månadsarkiv: juli 2015

Bokenäs Triathlon – Racereport

Min första sprint! Någonsin!

Jag kan ju tycka att jag borde vara liiite mer rutinerad vid det här laget men jag glömde faktiskt mitt racebelt hemma, hade inte kunnat gå på toa på morgonen, hade inte blandat sportdryck i mina flaskor and so on. Värst av allt var att jag glömde mina skor när jag sprang ut med cykeln. Brukar ju ha dem på pedalerna men det var så rörigt i växlingsområdet så jag tänkte att nä, jag tar på mig dem innan jag tar cykeln. Eeh.

image

Snabbaste dam på simningen, precis som på Sövde. Jösses, jag som inte ens tycker att jag är så speciellt stark i vattnet, men jag tänker alltid positiva tankar numera så det kanske hjälper. Vattnet var oroligt. Jag blev sjösjuk när stod på land och tittade på båt, kajak och vattenskoter som låg utanför. Skrattade lite hånfullt inombords. Aldrig, tänkte jag. Väl i var det inte så farligt. Högt vattenläge, bra på att sikta och bra tryck i armtagen som jag mig in på 13.32. Först. Får alltid en rush av det, men trodde jag var tvåa.

Glömde som sagt mina skor, ryckte tag i en funktionär som höll min cykel, rusade tillbaka och tog mina skor. Om jag var andra dam in i växlingen var jag nog femte ut. Suck. Jag som brukar vinna på växlingen. Bokenäs cykling är inte riktigt min kopp te. En backe upp, en backe ner, två varv. Fick hyfsat bra flow men snittet riktigt tråkigt för att vara en sprint. Hade samma som på en IM typ, om inte lägre, haha!

Missar att jag ska runda en kona när jag kommer in med cykeln, trixade mig in i växlingsområdet och fick på mig löparskorna och mina brillor. Hade glömt starta min löparklocka. Suck igen. Tog en stund innan den hittade satelliter men glömmer det under löpningen så jag tror hela tiden att jag längre kvar än vad jag har så när jag ser skylten 1km kvar så visar min klocka 3,72km. Gött. Öser nerför sista biten även om jag inte är överförtjust pga mina vrister som lätt ger med sig. Var inte ett dugg beredd på denna terrängbana men njöt ändå av att springa själv i skogen en stund och av att underlaget är mjukt och skonsamt.

Plötsligt var det hela över och jag sprang i mål som tredje dam +2.44. Helt utan förväntningar och en hel del erfarenheter rikare. Och, viktigast av allt, jag hade roligt…igen! Tänk vad som händer när man sänker garden och kraven. Jag vet att jag kan göra ett snabbare lopp men terrängen gjorde sitt till.

image

Så, tack klubben för ett kul KM i sprint, piskad av Susanna Milikic, men lika gla för det :)

Slitas emellan

Vi har alla varit där. När man inte tränar så känner man att man borde och när man tränar så borde man göra det man skulle gjort om man inte tränade. Man och man. JAG. Det är lite mer än fem veckor kvar till Kalmar. Fyra veckors hårdträning och jag måste verkligen fokusera. Jag måste gå in i mitt allra mest logiska robottillstånd och göra det som ska göras. Allt annat är egentligen störande moment. Men jag älskar att måla, spackla, välja färger, leta tyger, välja belysning. Jag älskar att lägga natursten på balkongen, plantera blomlådor och fixelidona.

Jag har inget schema uppskrivet längre. Jag loggar ingenting, eller jo, men jag analyserar det inte. Jag går helt på känsla, dagsform och vad som sitter i ryggmärgen. Jag fyller på det kroppen behöver innan och efter. Tänk, jag är fortfarande hel. Inga skador. Två år av fokuserad träning och jag har haft två akuta skador efter en cykelvurpa (trasig skuldra) och ett fall i skogen (stukad fot) som jag hanterat precis som man ska hantera akuta skador – vila dem! Annars blir det skadan beständig och en neverending rehab suger livslusten ur en. För när jag tittar på alla tränande skitduktiga människor omkring mig så verkar det vara det som knäcker de flesta, skadorna. För huvudet vill så gärna, men kroppen är inte redo.

Det är några saker till jag behöver nöta innan Kalmar. Jag vet precis vad det är och därefter tränar jag. Har länge tyckt att min kropp inte samarbetar men inser att det är jag som inte lyssnar ordentligt och jobbar ihop. Det är vidriga intervallpass på cykeln som väntar. Tuffa korta löppass och långa sega både löp och cykel. Jag bävar lite för 20-milaren som ska cyklas snart, men det måste göras. Några brickpass och såklart simning OW. Försöka få ut kraften i den där hemska våtdräkten som bara begränsar mig just nu. Den är för dålig, jag vet det, men jag har ingen lust att lägga pengar på en ny.

Det är detta som gäller nu även om motivationen sviktat en hel del denna våren ”sommaren”. Jag har till och med på känna på riktiga stressymptom som jag bara hör om att människor lever med konstant och äter läkemedel för. Jag hade symptomen i 3 veckor och det försvann strax innan VM. Vad nyttigt det är, att veta att även jag har en gräns för stress som jag nu förstår är väldigt hög. Där tror jag att träningen spelar en väldigt stor roll. Det är en kanal för allt som jobbigt och negativt. Jag löser problem när jag tränar, vilar i dem, accepterar dem. Antingen så hårt att tankarna försvinner, eller så långt att jag kan älta i timmar, samma tanke om och om igen.