månadsarkiv: juni 2015

VM Långdistans – Race report

Tävlingsvanan jag nämnde i min race report om Sövde stämde verkligen. Jag har byggt upp tävlingsvana. Inte för att det mig mindre nervös, kanske lite, men jag hade sänkt kraven denna tävlingen. Jag hade faktiskt inte planerat att göra en så pass snabb cykling (jag hoppades men visste inte om jag kunde) men det var en otroligt bra formcheck för Kalmar.

Fredrik körde upp med mig och en klubbkamrat, Patrik, på fredag förmiddag. Vi hade hyrt ett hus där med klubbens hjälp och kom fram vid 13:30. Jag hade då fått rapport från Lina om förkortad simning. Inte för att jag inte klarar 4000m men ju mindre tid i 14-gradigt vatten desto bättre. Det skulle dessutom bli min andra gång i OW denna sommaren. Den här sommaren håller oss verkligen på sträckbänken. Men kommande vecka blir det ändring på det. Jag har gjort en bra vintersäsong i bassängen så jag är trygg med det. Det är ju alltid tusen förberedelser men jag hoppar det och går rakt på tävlingen.

09:43 gick min start. Eliten startade 20 min innan och herrar AG någonstans däremellan. Köldchock, så jag började med att värma upp dräkten. Jag och Sara peppade varandra och gick i bredvid varandra så när starten gick tog jag hennes fötter. Så jag slapp sikta, hehe. Perfekt att ligga bakom någon som kör swimrun. Hade inte så stora problem med kylan faktiskt. Visste att det skulle vara tuffare ut till rundningen så jag tog det ganska lugnt dit och drog på tillbaka. Bra för det gjorde Sara också :)

IMG_2484v

Snabb växling, trasslade lite med gummibanden när jag skulle iväg men kom snabbt upp i fart och första varvet gick fantastiskt bra. Motvinden i slutet på andra varvet var tuff men tog igen det första halvan på andra och tredje varvet gick bra till vändpunkten, sen började det bli tungt. Susanna körde om mig vilket sög lite men tröstade mig med hennes förberedelser inför Vättern sub 7:45 i jämförelse med min futtiga mil på tempocykeln. Jag avskyr att bli omkörd i allmänhet så det spelar ingen roll av vem.

Känner mig alltid ganska pigg mina första 5km. Snittade bra på tempot (4:35) och tänkte att här mår jag bra, här lägger jag mig. Sprang om Thorén, mötte Sara på första varvet och hade Lina bredvid mig. Tänkte att det hade varit fantastiskt att springa i mål tillsammans men Lina är mycket starkare i löpningen och har sprungit mycket mer än mig den här våren (om jag ska gå på hennes uppdateringar på instagram). Liksom tempot sjunker, sjunker också modet. Tänkte flera gånger att jag skulle bryta, som jag brukar tänka, men tar ett steg till, ett steg till. Saknade många på banan. Det blir ofta så att man inte möter folk när varven är 10km och slingrar sig på olika håll. Sprang om många på sista varvet som var ute på sitt första varv. Usch vad tungt. Tempot slutade på 4:55 när önskemålet låg på 4:40-4:45. Unnade mig en kissepaus innan jag gick på tredje varvet och dräkten åkte av och på lättare än jag trodde. Mitt dricktips är att inte dricka mycket på cyklingen för då ska det bara kissas hela tiden. Jag drack 3×750. Perfekt för mig på tolv mil. Såklart är det individuellt och det tar ett tag att förstå hur man ska reglera det. På Sövde misslyckades jag för jag var väldigt törstig på löpningen och i lördags lyckades jag.

MÅLGÅNG!

Allt gick faktiskt väldigt bra. Det tekniska funkade (har ju lärt mig nu), magen höll, och det här är det bästa: jag hade roligt! Släppte kraven, gick på rutin och det som funkar för mig, dunkade in på 6:32:17 och det är tillräckligt nära 6:30 för att jag ska vara jättenöjd. Trodde inte jag skulle hålla så bra cykling men håller stenhårt på min cykelfilosofi att inte spara på något. Jag blåser allt jag orkar och oroar mig inte för löpningen. Det är nästan en överraskning när jag kommer in i T2 att löparskorna ska på.

Jag sprang in på 8:e plats i min AG. 37s från 7:a och top 3 i Sverige. Det finns mycket man kan hänga upp sig på ;) allt som allt väldigt nöjd med min prestation och nöjd med att nå tidsmålet. Det gjorde jag inte förra året. I år har alla tävlingar gått enligt planering. Det är otroligt stärkande och känns tryggt inför Kalmar som är mitt absolut mest prioriterade race i år. Har helt varit inne på SM i medeldistans, men jag står över. Det går för många veckor med uppladdning och återhämtning, veckor som kan läggas på stabil och stärkande träning. Jag ska köra min första sprint 18 juli i Bokenäs vilket jag ser framemot nu för att det ska bli ROLIGT!

Sara var fantastisk och vann vår AG. Att hålla 4:24 i 30km är brutalt. Jag är så otroligt stolt över min starka vän! Många gjorde fina resultat i lördags men Saras guld i AG toppar allt i mina ögon. Det är ju där jag själv har velat stå. Men jag är fortfarande ganska nöjd med att ha godkänt att fördela mitt fokus lite mer jämnt över livets alla tårtbitar. Det är en tuff utmaning för mig, men kanske den nyttigaste. Sara kommer krossa Sveriges damelit och jag kommer stolt heja på hela vägen dit! Som det stod på Saras hejarskyltar, Världens Bästa Svensk!

Nya erfarenheter

Min uppladdning inför VM har verkligen varit operfekt. Natten till starten i Sövde började jag må illa. Alltså jag vaknade av det vände sig i magen. Med spyskräck kan man andas sig igenom det mesta så jag tog några djupa och somnade om. Men sedan dess har det liksom inte släppt. Självklart fick jag till slut testat mig för det mest uppenbara, men med ett negativt resultat så blev jag väldigt fundersam. Ett mycket märkligt illamående som ibland är precis på gränsen till kräkning men allt som oftast svalnar av ganska snabbt. Mat går ganska bra, men jag rapar i flera timmar efteråt. Magkatarr.

Men vad förväntar jag mig egentligen? Så här retrospektivt var Sövde en väldigt dålig idé stressmässigt. Jag åkte på fredag, åkte omkring själv i Skånemarken på lördagen, hamnade mitt i min kusins studentståhej och tävlade på söndagen, ledde fram till slutet på cyklingen, hängde i hälarna på 1:a dam hela halvmaran och slutade 2:a på en pisstid (men helt OK då förutsättningarna för jämnt och fint snitt på cyklingen var katastrofala). Blev kvar i Skåne till onsdag och hann inte hem innan Fredrik åkte till England för att gå match. Jag mäktade inte med att stressa upp mig över hans match, så jag lät bli. Han kom hem på söndag morgon med sin första förlust som proffs, spräckt läpp och trasig heder. På måndagen, dagen efter, gjorde vi sista transaktionen för lägenheten och flyttade.

Vi har nu bott i vår nya lägenhet i en vecka och det är tusen saker som ska göras, men nu är vi i alla fall på plats. Illamåendet har lugnat sig lite, måltiderna små och ofta, och sista passen nerskrivna. Min pollenallergi sänker mig till botten just nu och jag samlar vätska i vaderna så det skvalpar framåt kvällen.

MEN! Vet ni? Jag ska starta på lördag. Det får bära eller brista. Jag kanske får bryta. Vem vet? Det är alltid samma dilemma. Håller cykeln? Kommer det regna? Hur kall är Sveriges djupaste och kallaste sjö egentligen? Så många frågor och tankar om faktorer som inte går att påverka. Men en sak är ganska säker: det blir inte värre än förra året. Jag borde vara i bättre form. Däremot har jag märkt att ju mer man tränar desto mer påtaglig blir dagsformen. Ännu ett år av lyssnande och inkännande av kroppens alla signaler. Det är såklart positivt, men också tungt när kroppen kanske inte svarar som den brukar. När jag kan prestera lika bra på träning som på tävling pga dagsformen.

Jösses vad jag lär mig om mig själv varje dag. Jag som alltid varit så hård och tuff känner mig som värsta mjukisen nu. Snyftar till mamma att jag är trött på att träna ensam, vill cykla i klunga, skratta och ha kul istället. Och det krävs faktiskt en hel del för att släppa den hårdingfasaden. ”Bit ihop, svälj blodet och tänk på det som inte gör ont”, det funkar sämre och sämre. Fredrik och jag har båda höga ambitioner inom idrotten, höga krav på oss själva och går för att vinna. Men efter varsin andraplats (som vi båda tar ganska hårt) får vi nog erkänna och godkänna att fokus har flyttats lite grann. Träning absolut, tävling, ja ibland, men vårt fokus ligger på oss nu. Att vi ska gifta oss, renovera och så småningom uppfostra bättre versioner av oss själva. Och det är faktiskt helt okej. Kanske får jag ny energi efter Motala som banar vägen till Kalmar. Jag har ju faktiskt bara sju veckor kvar till mina andra Ironman efter helgens VM.

Sövde – Race report

När ska nervositeten lägga sig? Aldrig, kommer säkert många svara. Inför Kalmar var extremt när jag grät som ett lite barn och hulkade när jag försökte andas mellan allt snyftande. Prestationsångest? Jag? Näääe…

Så natten innan var jag illamående. Vaknade 03 och trodde jag skulle spy. Insåg vilket projekt det var att ta mig ut i bara pyjamas och bestämde mig för att ta några djupa andetag och somna om. Jag sov hos faster så på morgonen körde hon mig från Hörby till Sövde. Jag behöver alltid någon att prata med för att distrahera nervositeten så jag var väldigt tacksam för det. Fick knappt ner någon frukost och hade läget under kontroll förutom eltejp. 

Väl i Sövde var sprintarna i full färd att göra sig klara för start. Jag gjorde min grej, fjäskade till mig en rulle eltejp och pratade med klubbkompisar. Uppskattar folks närvaro mer och mer inför tävling (så länge de inte är toknervösa och smittar av sin ångest) då samvaron lättar upp mitt humör. 

Start från stranden och jag gjorde årets premiär i OW. Kanske inte det bästa men jag gick helt på rutin och mindes snabbt skillnaden på att simma i bassäng och OW. Bestämde mig för att hitta rytm och ösa när jag rundat andra bojen. Kom in på 33 nånting vilket jag hade noll koll på. Har ingen simklocka utan jag bara öser så hårt jag orkar. Sparar inte på något. 

Precis som på cyklingen. Jag sparar inte på något. Jag cyklar som att löpningen efter inte existerar. Den finns liksom inte. Den här cyklingen ville jag verkligen bara börja springa. Det var hemska kastvindar från väst hela vägen. Fick inget flyt. Hade svårt att få i mig energi. Tyckte livet var ganska piss och var förbannad typ hela vägen. Sista km kom tvåan och körde om mig. Men såklart växlar jag snabbar än henne. Alltid snabb i växlingen. Finns ju inget att göra där ändå, bara hänga cykeln, av med hjälmen och på med skorna. Hade tyvärr mina vanliga cykelskor då jag inte hittade mina triskor, så jag fick försiktigt springa in med mina cykelskor och byta där. 

Först ut på löpningen och det är en otroligt rush att höra speakern nämna mig som ledande dam. Vilken kick att jag hade lett nästan hela vägen! Galet, vilket rus. Jag behövde egentligen kissa och vid vätskedepån kom tvåan och jag insåg när jag såg henne att jag nog får strunta i min blåsa. Hon hade nog druckit bättre på cyklingen för hon behövde knappt sakta ner för vätska. Efter depån kom en backe som sög musten ur mig och mina asfaltskor varje varv (4st). Så vi sprang på stig. Det var jag inte förberedd på riktigt. Jag har mest matat asfalt i mina förberedelser för Kalmar. Min plan var att dra om sista två km, men då fick min blåsa nog, hållet släppte inte som kommit och gått i 19 km och jag släppte henne. Tyckte hon var värd att vinna som paceat mig hela vägen. Hade inte orkat det tempot utan henne. Klockan visade 4:48 och jag gjorde bara fyra minuter sämre än min bästa halvmara i Varberg i oktober förra året. Baserat på mitt PB på milen (39:02) så borde jag göra en ren halvmara på 1:27-1:28 nu. Men efter den cyklingen och underlaget är jag ganska nöjd. Det sög lite att komma tvåa, men tröstar mig med att jag vann min åldersklass. Snabb återhämtning efter racet vilket jag är väldigt glad för. Det känns som att kroppen hämtar igen sig mycket snabbare efter den urladdning som tävling innebär. Tacksam att jag börjat få tävlingsvana. 

Inför Sövde

Februari går i repris. För tredje gången. MEN! Det ser ut att bli bra väder till helgen. SMHI spår 19 grader och sol. Halleluja! Då blir det simning. Riktigt dåligt för mig om det blir duathlon men förra veckan var det 15,8 grader i Sövdesjön och med 19 i luften är vi hemma. Jag har inte ens varit i sjön med våtdräkten. Blir premiärdopp på söndag alltså. Sjukt med tävlingsinvigning med årets första OW-simning men så är läget just nu. Det är 12,8 grader i Stensjön här hemma. Ovärdigt. Näe, jag har gjort så bra simpass i bassängen så jag får lita på min tidigare erfarenhet och att jag är trygg i vattnet.

Så det är uppladdningsvecka! Spurter, vila och lite fix. Ska byta hjul imon, rengöring innan och fixa energi till tävlingen. Behöver några gels bara, vitargo har jag hemma och någon energibar kanske. Åker ner på fredag redan för att kunna göra en teststart tidigt lördag morgon och köra cykelbanan. Standard procedure numera. Föredrar att ha koll. Kläder är ju inte min starka sida. Skulle köpt nya shorts förra året men hittade inga. Gjorde det nu och beställde men de var för små. Retur. Funderar på att gå över till heldräkt men gillar 2-delat.

Stannar kvar i Skåne efter tävlingen då en kusin tar studenten på onsdag. Passar på att vila, rulla ur benen på cykeln på tisdagen och hjälper faster med kökstök. Känner mig inte så värst nervös än, men det rycker helt klart i tävlingsnerven. Sövde är en liten tävling men det är många klubbkompisar som ska vara med så det väger upp att jag åker ner själv. Föredrar att ha någon med mig annars. Någon som håller ihop det, men det här blir bra träning. Så skriva packlista idag, cykelfix imon och handla energi på torsdag. Full koll.