månadsarkiv: juni 2014

SM Långdistans – Race report

PRE RACE

Har utlovat en race report här på bloggen så jag passar på när jag ändå inte kan sova. När jag la mig igår visste jag att jag skulle ta värktabletter men jag förmådde mig inte gå upp för trappan. Det har varit värt det kan jag säga. Det gör ont idag.

Uppladdningen denna veckan har varit kanonbra. Jag har betat av sista distanspassen, sista intervallpasset på löp, sista intervallpasset på cykel … you get the point. Massage, rörlighet, skrivit race plan. Det kändes precis som när man ska gå på lång semester, man betar av saker som behöver göras. Någon solsemester blev det dock inte. Hela veckan har jag önskat att SMHI skulle ha fel (i vanlig ordning) men icke. 10-14 grader, regn och 6-10m/s var prognosen.

Fredrik åkte med mig mig upp på fredagen. På morgonen hade jag lite tävlingsträning där jag testkörde cykeln, upptäckte att bromsarna låg på. Snacka om stressmoment några timmar innan vi skulle åka. Svängde ner till BikeTyson som släppte ut fjädrarna ännu mer. Hade haft inne den tidigare i veckan men första justeringen var inte tillräcklig. Bromsarna skulle tydligen sacka mig sista varvet men jag märkte inte att de låg på förrän jag hämtade ut cykeln efter tävligen.

Väl i Motala, efter några timmars bilkörning i ösregn hämtades startkuvert och allt det där. Jag fick rekat växlingsområdet, ätit mat och sedan var det race info. Inte för att jag blev så mycket klokare på det mötet men det blev halvbestämt att simningen skulle kortas av till 3000m pga kylan. Sedan åkte vi till Linköping där jag hade bokat hotell, letade upp stans bästa pizzeria, åt i kartong sittandes i sängen. Cykel och kläder fixades, jag la fram allt och sedan somnade jag. Lite för sent, men som en i klubben sa: sömn sista natten är överskattat, har man sovit bra i veckan så är man fit for fight. Sov väl 5-6 timmar och vaknade till två gånger och trodde det var dags att gå upp.

RACE DAY

Allt gick väldigt fort på morgonen. Lånade hotellköket, åt gröt och sylt stående, gjorde mackor med  nutella, skalade ägg, drack kaffe. Vi begav oss. Det var ungefär 40 min körning till Motala och tävlingsnerverna började komma krypande. Jag testade cykeln, rekade området igen och checkade in.

Kl 8 bestämdes det att simningen skulle kortas av till 3000m så tävlingsstarten flyttades fram 15 min. Något som verkar vara helt OK på en triathlontävling är att om alla inte checkat in innan utsatt tid (hur svårt kan det vara?) så får alla som varit i tid vänta i vattnet. 09:19 gick starten.

Motala Ström är fantastisk att simma i. Så klart och fint vatten. Bred bana och gott om plats. Hörde av vissa att döma av tiden det tog för nummer 1 att komma ut vattnet motsvarar mer än 3000m så banan var troligen längre än 3000 trots allt. Jag borde simmat det mycket snabbare än på 52 min, så den teorin håller. Tårna domnade snabbt och på andra varvet kände jag inte min vänstra hand. Jag kom upp som nummer 96 ur vattnet och kände mig inte så värst påverkad.

Det regnade redan när vi simmade och det skulle så göra hela dagen med några små glimtar av uppehåll som nästan blev avgörande för humöret denna friska dag. Jag höll mig till min race plan och körde i mitt tävlingslinne och trishorts från 2XU. I växlingen drog jag även på mig armvärmare som jag inte förmådde dra upp helt och hållet på hela cyklingen. Jag var nog lättast klädd på hela tävlingen. En kille som cyklade förbi frågade lite skämtsamt hur jag överlevt. Men jag frös inte förrän vi skulle rulla in till T2, när jag tog det försiktigt in i växlingsområdet. Mina däck var inte optimala för vått underlag hade jag blivit informerad om och en vurpa var inte att riskera. Mina handskar hade jag fäst på styret men jag förmådde inte ta på mig dem heller. Enligt race plan skulle jag under cyklingen äta 3 bars, 1/2 per 30 min. Jag åt totalt 1 och 3 gel. Sedan skulle jag dricka 3x750ml Vitargo Professional. Jag drack 1/2 flaska. Det regnade och blåste något djävulskt vissa sträckor och min härliga sim-mage (ser ut som jag är gravid i 5:e månaden) satte igång ganska tidigt. På andra varvet blev jag hungrig, fick i mig en 1/2 bar när jag hade medvind efter yttre vändpunkten och insida lår/höftböjare höll på att döda mig när jag släppte trycket en stund. Alla som sprungit marathon och halvmarathon vet vad jag menar. Man slutar inte förrän man är i mål. När det är som på detta loppet att det är hård motvind och hård medvind är det väldigt svårt att köra energieffektivt, men jag tittade på pulsen och konstaterade att jag inte fick upp den så som jag hade tänkt. Min tröskel ligger vid 165-170. Mitt snitt blev 157 men slutsatsen är att det var pga kylan. Även om temperaturen visade 11 grader så regnade OCH blåste så jag undrar hur kallt det egentligen var. Hur som helst var jag inte så berörd av kylan mentalt (som nog är värre än det fysiska). Ni vet, om man tänker att man fryser så fryser man ännu mer, men Magdalena Trumstedts roliga kommentar på ett träningsläger klingade i huvudet: tänk på det som inte gör ont. Så jag tänkte på mina vader. Mitt andra mantra var att den som hanterar vinden och kylan bäst vinner. Och så tänkte jag nog på VM-kvalet en hel del. Något som störde mig dock var att jag inte lyckades hålla mig till race plan näringsmässigt. Men jag var aldrig törstig och magen var kass som den var redan ändå.

Efter den kallaste cyklingen någonsin hade jag ingen känsel i fötterna, men det var ju lugnt, jag tänkte på mina vader istället, haha! Däremot frös jag på löpstarten, usch vad kall jag var då. Men vid 3km började jag få känsel i fötterna igen. Tempot var perfekt vid start och jag höll 4:30 fart. Den farten hela loppet hade gett mig en pallplats. Sen var jag tvungen att kissa, skuttade in i ett buskage och lyckades bränna mig på brännässlor på benet. Det kliade gött resterande 27km. Hur som helst sackade stoppet ner mig ordentligt och jag orkade inte springa ikapp. Jag försökte nog men då röt magen ifrån ordentligt. All luft jag hade i magen gav mig kramper och jag kroknade till emellanåt och var tvungen att sakta ned, ibland stanna några sekunder. Det gör tyvärr mycket med tempot. Jag sprang förbi en hel del tävlande faktiskt. Skön känsla. Jag fick håll en gång också men inte det där vanliga hållet i revbenen utan det man kan få precis innanför axeln. Precis där lungan blir spetsig. Oerhört smärtsamt men jag lyckades sträcka ut det snabbt och pinnade vidare.

Gick i mål på 07:32:27, +36:46. På cyklingen plockade jag en placering och höll den hela tävlingen. Totalt av damerna plockade jag några placeringar på löpningen också, men i seniorklassen (18-34 år) så höll jag 8:an hela vägen. Hade jag hållit min tidsplan på cyklingen så hade jag också stått på pallen.

POST RACE

Trots alla om och men man kan diskutera i all evighet med min race plan, tidsmål osv är jag nöjd. Jag är inte en person som hänger upp mig på sånt. Jag tar nya tag. Det sporrar lite. Teoretiskt var målen inte orimliga men i kombination med vädret, magen och det faktum att jag inte är speciellt erfaren när det kommer till tävling. Pulsmässigt hade jag kunnat ge mer men magen var totalt ur funktion. Magsmärtor är något helt annat än muskelsmärtor.

Men det var fruktansvärt att sätta sig i en bil på väg hem igår. Det är något jag förmodligen inte kommer göra igen om jag kan undvika det. Att stanna en natt till är bra. Att sätta sig i en bil och stelna till, just trycket på ländryggen var hemsk igår. Jag försökte hitta något sätta att sitta men ALLT gjorde ont. Huden, musklerna, och när jag kom hem gjorde det ont i lederna. Jag tror definitivt jag behöver mer distansträning på både cykel och löpning. Så att muskler och leder klarar att hålla på länge. Det SKA göra ont efteråt. Jag var kall länge men sen kom överhettningen när kinderna brinner och det känns som att hjärnan ska börja koka. Vi käkade på Max på vägen hem, och väl hemma trodde jag nog bara jag skulle somna men jag var vaken ganska länge, pratade med familjen osv. Idag är det en liten brottningsmatch med leder, muskler, skavsår i underredet och småsår på ryggen.

VM 2015 är ju en häftig grej bara det. Nu har jag verkligen något som motiverar hela vintern!

Sista rycket innan SM

I söndags var jag väldigt nöjd för att jag hade gjort mina sista distanspass, igår var jag väldigt nöjd för att jag gjort mina sista intervallpass innan tävlingen. Underbart. Sista löpningen var i måndags på Åby friidrottsbana med Oscar. Sprang 3×1000 m i 3:50-3:55 fart och sedan 3x400m aningen snabbare. Riktigt bra känsla, lätt att få upp pulsen och snabb återhämtning. Hade ganska lång vila mellan också.

Igår körde jag ett sista pass på cykeln också. Eftersom min tempo är på verkstad för justering av bromsar så fick jag köra min linje. Galet vad jag ville lägga mig fram i bågen! Har verkligen vant mig vid att liggcykla :) 20 min uppvärmning, 10x30s med 90s vila och sen 20 min återhämtning. Jag som är van vid 60-120s intervaller har svårt att pressa upp pulsen till max på bara 30s, men det gick nästan! Låg bara några slag under mitt max!

Så imorse hade jag även mitt sista riktiga simpass. Fick ligga bakom Peter Oom och jaga hans fötter. Så sjukt jobbigt så körde bara några hundra meter jage, sen var jag nöjd. Vila resten av dagen, en PW och stretch imorgon och på fredag träning på tävlingsstart. Kommer även simma en vända vid starten i Motala också. Sedan är jag good to go. Min Race Plan är klar och Oscar undrade lite frågande om jag gjort någon race plan innan. Den var tillräckligt utförlig och bra. Härligt.

Efter jobbet ska jag hämta min cykel, grejerna från Wiggle har kommit och jag ska endast köpa gel till tävlingen. Ganska stor chans att jag kan göra det i Motala i helgen egentligen och det kanske blir så om tiden blir tajt imon. Snälla Magdalena skall göra inbakade flätor på mig så jag slipper allt hår i ansiktet.

Jag känner mig väldigt lugn och stark inför detta. Hälsan och fysiken sitter precis där den ska. Vet inte om jag lyckats ta mig ner till 55kg de här sista veckorna men jag nöjer mig med 56kg. 1kg ska inte stoppa mig från att göra en bra tävling.

Bild lånad av snygga Magdalena :)

Bild lånad av snygga Magdalena :)

Räknar ner till SM

Nu är det inte långt kvar till SM. Faktiskt bara 11 hela dagar. All denna träning ska ut och briljera i ca 7 timmar. Jag är så pass ny i gamet att jag inte vet riktigt hur min kropp svarar på olika processer. Däremot testade jag mig fram lite förra veckan. Jag var så otroligt trött i måndags och tisdags att när träningen med Oscar kom i onsdags så gick hjärnan i baklås. Det enda jag kunde säga var att jag inte ville, att det gjorde för ont. Inte skönt-ont som det ska göra och som jag gillar men en oerhörd trötthet och det kändes nästan som jag hade mjölksyra i ansiktet. Oscar försökte peppa, hålla tempot, men jag svarade inte på nånting och hade gråten i halsen. Sprang 1600, 1200 och sen 800. Tappade tempot. Vi ändrade planen som var en likadan serie och skulle köra 4×400 istället. Orkade 2, eller 1 kanske det var till och med, sen övergick gråten i halsen till snyftningar.

Jag kände mig riktigt jävla värdelös, rent ut sagt, men jag med lite eftersnack, peppande sms efteråt så bestämde vi vila, lugn och ro fram till lördag när vi skulle köra brickpass i tävlingsfart. Även ett litet test för att se hur kroppen svarar på vilan. Det gav resultat.

På lördag morgon parkerade jag vi Åby simhall. Hade ätit så nära tävlingsfrukost jag kan komma utan att äta socker, sovit ut, laddat ordentligt med vätska dagen innan, fyllt flaskan med Vitargo Professional. Vi värmde upp, och sedan körde vi 2×20 min i tävlingsfart, tröskelpuls ungefär i Mölndal, ut mot Askim där det är massa gupp, korsningar m.m. Kände mig riktigt stark. Jag tränade såklart växling, av med skorna i farten, hoppade av cykeln, på med löparskorna, in med cykeln i bilen och började väcka löparmusklerna till liv bort till Åby löpbana. Där körde vi 4x2000m i ca 4:05 fart. Oscar hade satt upp 4:10 som mål och det klarade jag ju med marginal.

High 5 och hejarop! Två dagars vila och återhämtning och jag åkte från botten till toppen igen. Fantastisk känsla. Jag svarar otroligt bra på vilan alltså och det ska bli så himla spännande att se vad jag kan åstadkomma med nästan 2 veckor med mer vila än vanligt. Denna veckan blir fortfarande ganska hård men sedan släpper jag på belastningen till midsommarhelgen och låter formen träda fram emellan all trötthet.

Den ekvationen är ganska självklar nu. Ju mer vältränad, desto tröttare är jag. Sedan lättar jag på träningen och då kommer belöningen. Train hard, race easy. Håller på att göra min Race Plan för Motala nu och alla små bitar börjar falla på plats. Sen ska jag få låna ett par Zipp 404 av en kamrat i cykelklubben (monteras denna veckan), lära mig byta/laga tubpunka snabbt och sedan hårdvila, mycket sömn, massage och stretch. Jag är så otroligt laddad nu! Kommer bli grymt!

Hinna med allt

Jag har på många sätt skapat mig ett liv som är optimalt för att satsa på triathlon på den nivån jag vill nå. Praktiskt sätt är det optimalt för att jag inte tar hand om ett helt hushåll själv. Jag bor hemma med familjen där vi hjälps åt för det mesta, även om mamma är den som sköter nästan allt praktiskt med tvätt, städning osv. Jag har ju såklart ett sovrum som jag städar själv (eller ja, försöker hålla undan i även om jag knappt lyckas med det), sedan handlar jag oftast min mat och lagar/blandar/fixar.

multitask-474x234

Jag slits mellan att det är jätteskönt och jättejobbigt. Det ÄR den bästa förutsättningen för att jag ska lyckas. På alla sätt. Men det är inte där jag hade tänkt att jag skulle vara vid 25 års ålder. Inte på något sätt. De tankarna är jättejobbiga. Att det inte blev som jag hade tänkt mig. Jag kan känna mig lyckligt lottad som har så underbara föräldrar som ställer upp men ibland slår jag knut på mig själv för att jag känner mig som en tonåring som blivit kvar hemma. Ibland faller vi nog tillbaka i de rollerna, men samtidigt har jag så otroligt svårt för att bo själv och uppskattar verkligen det sociala i att bo flera under samma tak.

Ja det hörs ju att jag är väldigt kluven. Två sidor av mig som vill olika, men mest försöker jag njuta av det och tillåta mig att vara mitt i det. Det är nu som jag har denna chansen och den kommer inte igen. Jag är också väldigt tacksam för allt stöd runtomkring mig. Utan den hade jag inte orkat med alla timmar, allt svett, ekonomiska utmaningar och allt man ställs inför i livet.

Helgens träning

Träningsdosen förra veckan blev över 24 timmar. Måndag och tisdag, även idag, denna veckan har alltså varit som enda lång jetlag. I lördags blev det 15 mil på min vanliga cykel. Hade sällskap med två i cykelklubben och vi hade en väldigt trevlig runda. Fika på Grindmossen är aldrig fel! Visserligen inget av söt karaktär för min del, men kaffe och cashewnötter är inte fy skam. En av medresenärerna kör Race across America i år. 480 mil på 9 dagar. Heh. Visserligen är man ett parlag i varje team, men ändå. 30 mil om dagen i hög fart. Jag tror han sa tre bergskedjor och två öknar. De börjar i San Diego och slutar i Annapolis i Maryland. Jag är grymt imponerad. Elitmotionärer som gör sådant för nöjes skull är alltid inspirerande!

10354385_285317284972513_1665256405_n

Bild lånad av Günter

På söndagen blev det simning på förmiddagen och löpning framåt kvällen. Sprang ungefär 2h40min och var nöjd med det. Faktiskt längsta löppasset i år. Har fegat mig med 2h pass och inte riktigt fått till mer tid. Men i söndags tuggade det bara på. Det krävs lite extra ork och envishet för att ta den där extra 7km svängen när jag är mindre än 1km hemifrån. Att hålla pulsen låg och stadig hjälper dock för att orka riktigt länge. Om några veckor springer jag 30km istället för 24km på samma tid. Alltid lite overkligt med den typen av perspektiv, men jag vet att det är möjligt!

Nedräkning till SM i långdistans

Idag är det 27 dagar kvar till SM i Motala som också är kval till VM nästa år. Den tävlingen går också i Motala och vi som kör SM i år har några extra platser att fylla. Det har börjat pirra lite i magen när jag tänker på det. Några tävlingsnerver har vaknat till liv och jag får intala mig själv minst en gång om dagen att det inte är min huvudtävling i år utan att Ironman i Kalmar är min prioritet. Men bara ordet VM-kval får vinnarskallen att nicka till.

Så vad gör jag just nu? Det är fullt pådrag kan jag lova. Jag punktar allt så blir det lättare.

  • Jag har gått ner i arbetstid. Därav tränar jag mer. Cyklingen tar enormt mycket tid och jag vill ha så mycket tid som möjligt på min nya cykel.
  • Sen idag är maten mycket striktare. Socker och vete har jag inte ätit på länge, men rödvin har jag unnat mig på helgen. Klarar jag 2kg till innan Motala är det värt mycket i tid så bättre med mellanmålen, små portioner och sedan fortsätta i samma anda som tidigare. Jag stressar inte med viktnedgången utan måste tänka långsiktigt.
  • Istället för 2 pass vo2 max intervaller och 1 tröskelintervall så kör jag ett tröskelintervall till. 2 löpning och 2 cykel. Tröskelpassen ger mig så otroligt mycket.
  • Brickpass har börjat ta mer plats och jag lägger även mer tid på rörlighetsträning med styrkelinslag. Löptekniken blir allt viktigare och jag lägger mycket fokus på det samt core-träning.
  • Nästa vecka ska jag börja gå på yoga 1-2 gånger i veckan. Detta har jag tänkt nu under sommaren, så får jag se om det känns roligt till hösten också.
  • Min mentala föreberedelse har börjat. Jag letar mantran, alltså ord, musik, tankebanor som hjälper mig på tävling. Jag tror många långdistansare har något de hakar upp sig på för att ta sig igenom.

Lite så är det just nu. Många saker att fokusera på och dessutom har jag en del att göra på jobbet. Samtidigt är det något som stärker mig och oftast ger energi. Det har helt klart varit roligare att gå till jobbet än det tidigare varit.

Så ser det ut just nu! Många timmars träning, många timmars vila och kärlek från familj och pojkvän vid sidan av det. Det är såklart en del andra saker som pågår bakom kulisserna som jag inte tar upp här, men det är ju tjusningen med bloggandet också.