månadsarkiv: mars 2014

På Mallis!

I was born to do this …. ungefär så känns det när jag sitter på cykeln varje dag och har suttit på cykeln sen jag kom hit i princip. Det är fantastiskt. Allt bara funkar. Vädret, maten, klättringar, solen tittar fram, gott sällskap och tillräcklig återhämtning. Enda jag saknar är en 25m bassäng sedan hade livet varit komplett. Så jag får nöja mig med löp och cykel. Och jag är mer än nöjd.

Dag 1 var bara lätt rull, dag 2 ganska platt 12 mil, dag 3 15 mil med 2500 höjdmeter, igår 11 mil på platten. Idag blir det ganska platt igen för att göra ännu en klättring imorgon.

Jag älskar verkligen detta och jag behövde miljöombytet för att bearbeta vissa tankar som jag kört fast med hemma. Nedan ser ni en bild från klättringen och nedförsåkningen dag 3. Det var helt underbart uppför. Nedför är verkligen inte min grej, haha!

Jag trodde aldrig att jag skulle vara så här stark men alla timmar på trainern och rätt träning har gett resultat. Jag har verkligen fått kvitto på det de senaste veckorna.

Lånad av Emma Bruhn i KCK

Titt ut!

Det var ju ett tag sen nu. Jag jobbar heltid, tränar halvtid och det tar i princip all min tid. Emellan ska det fixas med mat, sömnen skall vara tillräcklig och hunden skall rastas, kläder tvättas … det går verkligen i ett hela tiden! Men jag tänker inte sticka under stol med att det är precis så som jag alltid har det. Finns det inget att göra så skapar jag något.

Träningen rullar på och jag blir bättre för varje pass, varje dag, varje vecka. Watten på cykeln ökar, min simning blir bättre och jag blir snabbare i löpningen. Mycket tack vare mitt upplägg, min kost och mitt fokus. Det är detta som gäller. Varje dag får man brottas lite med något störande, men genom att möta det blir man smidigare och mer effektiv.

Jag har mina toppar och dalar. Att verkligen rida på topparna och lära sig hantera dalarna (som emellanåt kan bli ganska djupa) är en konst och jag lär mig. På en dag kan jag gå från mörka moln till mitt allra bästa träningspass jag gjort hittills. Innan ett personbästa kan jag vara så slut att jag är redo att släcka lampan. Men det är något som händer när jag sträcker mig efter strömbrytaren. Då stänger jag av alla känslor, byter om och gör det jag ska. Precis när jag håller på att förlora loppet så trycker jag på turboknappen.

Därför är jag bra på det jag gör. Är man sin egen drivkraft och tar ansvar för den, så händer det saker. Många undrar nämligen hur jag orkar träna varje morgon och varje kväll, varje dag och lägger hela min helg på träning. De som vet hur mycket jag tränar tycker att jag är disciplinerad, men jag har svårt att se det så. Disciplin är så negativt laddat och det känns som att saker man gör för att man är disciplinerad inte är särskilt roligt. Antingen är min träning nästan alltid rolig eller så gör jag det ändå och lägger ingen värdering i om det är roligt eller inte. Jag bara gör det. De gångerna jag behöver vila så är det ett aktivt beslut och jag har inte dåligt samvete för att jag inte tränar.

Så, balans. Hela tiden balans. Mer träning mer vila mindre jobb, mindre träning mindre mat mer jobb, och så håller det på. Hårda pass är stenhårda, lugna pass är jättelugna. Mental målsättning, små steg för att nå det stora målet, träningsläger att se fram emot och materiella tillkomster som underlättar och ger mig bättre förutsättningar. Varje sekund är en del i det hela.