För det mesta befinner jag mig i en bubbla, men vissa dagar stänger jag in mig helt och hållet. Idag drömmer jag mig bort i ett helt annat liv. Jag läser mina favoritbloggar som för närvarande (och har alltid varit) Blondinbellas blogg där alla läsare just nu sitter på nålar och väntar på bebisen som borde anlända vilken dag som helst. Det är stort för alla som följt henne sen hon var 14-15 år och som motiveras henne. Hon är blond, lite ytlig och väldigt konservativ (vilket sticker etablissemanget i ögonen). Men hon är totalt fearless och radikal i sin framåtanda. Hon inspirerar eftersom hon gör det hon vill.
Jag undrar hur det skulle vara att leva hennes liv. Som just nu med världens mage i vecka 39, nygift och med X antal företag att driva. Svindlande och skrämmande på samma gång. Jag tänkte nog att jag skulle haft 2 av 3 saker vid det här laget, men livet har styrt mig i en helt annan riktning. Jag var HELT övertygad om att jag skulle ha familj innan 25, men det verkar lite ont om tid när jag faktiskt fyller om ca fyra månader, i februari.
Ålder är väldigt oviktigt för mig egentligen, men det är lite speciellt att fylla 25. Jag kommer vara närmre 30 än 20 och det kan kännas lite konstigt. Det är så mycket jag vill göra, och ändå så lite jag verkligen gör. När jag anmälde mig till Ironman Kalmar kändes det som jag för första gången tog ett beslut som innebar en framförhållning jag aldrig tidigare behövt. Det innebär också att jag kommer att bli tvungen att rikta min energi åt rätt håll och för mig själv mer än någonsin. Ändå går jag med känslan att jag inte kommer att lyckas, att något kommer komma i vägen. Jag har den uppfattningen om mig själv att jag inte slutför saker. Att jag påbörjar och hänger med på vägen, men jag får aldrig ett ordentligt avslut på det jag tar mig an. Jag avskyr den uppfattningen om mig själv mer än allt annat. Jag vågar kasta mig ut, men jag har alltid en livlina så att jag kan klättra tillbaka upp i säkerhet igen. Eller så hittar jag en avfart på vägen om svänger av från det jag hade tänkt. Det är ett nederlag i mina ögon, att inte kunna hålla sig på vägen.
Jag ser oftast inte mina val som misslyckanden, för det var rätta beslut i den stunden, men ibland är det just vad de är – misslyckanden. Att jag vek ner mig, att jag gav upp något som jag trodde på och så fort jag stött på en motgång – gett upp. Det är inte så jag vill vara. Glödlampan uppfanns inte på första försöket.
Det är mycket babbel om det mesta, men ibland är det väl svårt att sätta fingret på vad problemet är, varför jag känner som jag gör just idag. Antagligen för att om jag ser till detaljerna så lever jag inte alls som jag hade tänkt mig just nu. Jag hade inte tänkt att jag skulle sitta där jag gör just nu, utan någon helt annanstans. Verkligen inte här, och jag undrar varför jag gör det, meningen med det. Jag trodde att jag skulle ha familj, hus och snart en färdig utbildning inom något jag verkligen brinner för. Men lågan slocknade, jag älskade inte personen jag levde med, och några barn blev det inte heller. En dröm var att ha en hund att träna och gosa med, och nu får jag leva med att ha honom två veckor i taget tills jag tröttnar på det. Det var inte så jag hade tänkt mig det.
Som det är just nu och där jag sitter känns det inte som jag träffat rätt på några punkter med vad jag vill. Mina utbildningar gav jag upp på två olika sätt, mitt företag, ett förhållande som var tänkt att bli mycket mer och jag verkar inte kunna fullfölja något jag tar mig an. Inte för att jag känner pressen att jag måste bevisa något eller prestera, utan bara för att jag ger upp. Kapitulerar inför motgångar. Kanske för att jag känner efter för mycket.
Så är det rädslan för att inte lyckas med något jag vill göra i framtiden heller. Är det vad jag kommer att brottas med? Oförmågan att fullborda, att sluta cirkeln, att komma till ett avslut? Alla lösa trådar känns som snaror ibland. Därför vill jag vara någon annanstans, leva någon annans liv. Därför kan jag drömma mig bort i Hemnet, kolla på tomter att bygga hus på, gotta ner mig i vackra vigselringar, fina klockor, kläder, skor, och söka efter platser jag vill resa till eller potentiella utbildningar.
Att bara få kliva ur sitt eget liv ibland hade varit skönt.