månadsarkiv: september 2013

Sorterar

Alla mina saker har packats om nu. Innan var allt bara huller om buller. Nu är allt prydligt organiserat i hela likadana lådor och jag är nöjd. Jag har bara tillgång till det jag behöver och lite till. Jag har lämnat ett delat liv men har ändå alla saker kvar. De var ju mina från början. Alla miljoner prylar har knäckt mig lite den här gången. Det är så mycket och jag har velat skänka bort och sälja allting. Vill aldrig mer se eländet, leva mer spartanskt. Samtidigt, jag har en ett helt hem som jag släpat med mig i många år nu och jag gillar allt jag har, nästan i alla fall. Vissa saker hade jag nog varit lyckligare utan men ibland är det svårt att bara slänga.

Mitt i kaoset börjar det rensas upp i huset också. Det stökas i förråd och sorteras ut. Det är ett tungt arbete men så otroligt viktigt. Det går inte att drunkna i saker. Jag får alltid en känsla av att jag kvävs av saker jag inte vill ha. Jag står liksom inte ut och andetagen blir ytliga av allt som hopar sig över mig. Det är en fin balansgång och man får hela tiden passa sig för allt nytt som köps. Tänka en gång extra och/eller göra sig av med något gammalt innan man köper nytt.

I slutänden blir resultatet alltid en lättnad. Om man inte kan slänga allt så kan man åtminstone sortera allt så att man vet var man har det. Var sak har sin plats. Jag börjar bli bättre på det. Märkta lådor, organisation och papper sorterade i pärmar. Kontroll, ordning och en enkelhet man aldrig får om man inte vet var sakerna är. Några dagar till sen är allt på rätt plats.

Separation

En separation är vad den är. Ilska, frustration, lättnad, frihet, bitterhet, förtvivla, lycka och sorg i en mixer på riktigt hög effekt. Vissa dagar vill jag vända upp och ner på allt, krossa porslin och kasta saker i väggen. Det är misslyckande och skuld men också ifrågasättande. Hur kunde jag tro att det som var faktiskt var bra? Hur kunde jag tro att jag bara skulle kunna ge och ge och ge, utan att få något tillbaka? Min eld brann så länge och jag kämpade förtvivlat för att den inte skulle slockna, men jag orkade inte skyffla längre och när jag slutade med det så brann elden ut.

Det är skulden som gör mig så arg. Jag är svag som låter den äta upp mig och jag blir arg eftersom jag inte förtjänat den. Jag gav allt och när det tog slut var det mitt fel. Det är nämligen inte jag som skuldbelägger mig själv just nu. Till en början gjorde jag det mycket, men jag blir beskylld av andra.

Jag gjorde allt fram tills att elden slocknade. Jag föreslog resor, hund, hus, barn, utbildning, allt som hade med framtiden att göra. Det bemöttes med osäkerhet, rädsla, motvillighet och negativa vinklar. Hur ska man orka igenom det? Att alltid vara den som vill framåt med saker och hela tiden bemötas med motstånd och ovilja? Jag vet att jag kan vara orealistisk i mina planer ibland, framförallt hur fort de ska ske, men attityden tog knäcken på mig.

Min självständighet hjälper mig mycket i allt, men den stjälper mig också. Även om jag aldrig, inför någon, framstår som hjälplös så är jag det ibland. Jag behöver någon som håller ställningarna när jag inte orkar, som tar hand om mig, uppvaktar, uppmuntrar och vill mer med mig än att bara låta vardagen gå. Under nästan 2 år blev jag aldrig utbjuden på bio, middag eller ens en runda bowling. Visst, det är inte det ett förhållande handlar om, men det gjorde fruktansvärt ont och vissa stunder trodde jag nog att jag inte var värd det. Eller att jag inte behövde det, men det knäckte mig.

Det är när jag inser att till och med självkänslan fick sig en omgång jag blir arg, när ilskan väller över. Hur kunde jag göra så mot mig själv? Hur kunde jag låta det hända ännu en gång? För emellan varven av negativa känslor och tankar, är jag lycklig igen. Jag är lugn i själen och jag känner mig trygg igen. Jag har kontroll på mitt liv och jag är fri att göra vad jag vill. Jag får drömma, sträva, planera och önska utan att bli bemött av motstånd eller att behöva övertyga någon annan. Det är ingen som håller mig tillbaka. Jag pratar bara med människor som uppmuntrar mig och framför allt så lyssnar jag på mig själv och vad jag vill.

Cykellycka

Det enda jag skriver om nu är cykling, men det känns lite som att det är det mitt liv kretsar kring. Vad jag äter, när jag äter, vädret kollas, dagar planeras, ja allt det sker kring cyklingen. Egentligen har det varit en lite ”sämre” vecka när vi kollar på mina kilometer men jag tror jag fick en köldchock i tisdags efter passet runt Vallda och var alltså inte på humör igår. Apropå passet i tisdags så regnade det något fruktansvärt. Det var 10 grader och blåste friskt från … alla vädersträck. Det tog mig 20min i bubbelpoolen och 20 i duschen innan jag fick upp värmen. HUA!

Dagens pass var riktigt bra. Solsken, höstluft, bra musik och riktigt bra fart för att vara min absolut mest backiga bana. 800 höjdmeter på 70km. Jag vet, det finns mycket värre, men det blir inte så mycket mer än så här i trakterna. Jag behöver backarna. Mer motstånd. Känns i benen nu dock, skönt att jag hoppar yogan imon. Har alldeles för mycket att göra med olika saker. Bland annat kräftskiva ;)

283,9km

Förra veckans kilometrar är slagna och jag är riktigt nöjd. När jag vid 4-tiden igår natt skulle ställa klockan på 07:00 så tänkte jag att den här Tour of Halland antagligen inte blir av, men visste ju att jag ville. Just då var jag bara så otroligt trött, fortfarande lite påverkad och tänkte att jag får ta beslutet när jag vaknade. Viljan var starkare är tröttheten så 09:30 stod vi klara vid Tvååkers parkeringsplats, redo att lyfta.

Regnet var inte nådigt igår. Vi var 12 personer i snabbare gänget som tog oss runt den vägen som är utnämnd till Hallands vackraste vägen, bl.a. förbi Åkulles bokskogar, Ätran och flera sjöar. Det var helt fantastiskt vackert … att sitta och glo för framförvarandes bakhjul, dyngsur med grus i munnen och extremt koncentrerad. Snittet på rundan blev 30,4km/h. Ett snitt som egentligen skulle rört sig mot 32km/h men rundan var tänkt att vara ganska platt. Det var den inte kan jag säga och det är sjukt svårt att hålla ihop en grupp där man ligger på olika nivåer och backarna många.

Cyklingen är underbar just nu. Jag bara älskar det. Så fort jag kom hemdrog jag på mig skräpkläder och började rengöra cykeln. Kedja, kasett, ram, bromsar, och ny olja. Den blev superfin! Blir lite ledsen när jag ser ärren från några vurpor, men han är ordentligt använd och snart är det dags för kedjebyte. Det kommer bli många byten inför Kalmar med tanke på hur få mil man bör köra på en kedja. Det har börjat växa fram riktig kärlek till cyklingen och det hjälper mig så otroligt mycket. Jag längtar till nästa pass redan när jag ställt in cykeln. Till och med när det har ösregnat i tre timmar på en söndag.

All in

Idag har jag inte cyklat! Så konstigt så jag var tvungen att åka ner på ledarutbildningen med klubben ikväll bara för att i alla fall få prata om cykling och lyssna på allt som har med cykling att göra. Skämt åsido, det är lite mycket just nu bara. Två vilodagar och jag får abstinens, haha!

Jag har bestämt mig. Jag är all in för Ironman Kalmar 2014. Det är det och det enda som gäller. Jag har ägnat SÅ mycket tid åt andra människor att jag är helt fed up. Det är jag som gäller nu. Det är nu jag kan leva ut en ordentligt egotripp och målet är Kalmar. Däremot har jag börjat inse att det jag siktar på när det gäller Kalmar kan leda vidare till något ännu större. Mina tankar börjar gå längre än jag någonsin trodde de kunde göra. Det är som att spärrarna har släppt och att jag besitter så mycket mer kraft än vad jag hittills använt. Jag känner på mig att Kalmar kommer öppna upp så mycket mer än jag först hade tänkt. Häftig känsla.

Vad märkligt det är när man bestämmer sig, när man vet vart man är på väg. Jag blir en helt annan människor. Syftet gör allting så mycket klarare. Jag behöver inte fråga varför. Allt jag äter, timmarna jag sover, allt jag läser, skriver, tänker och framförallt tränar är för tävlingen. Jag är glad för det och lever lättare tack vare det.

Imon är det yoga igen! Jag har faktiskt längtat lite efter det nu i veckan. JA, det är sant! Helknäppt men kroppen behöver sträcka på sig ordentligt. Har inte tagit tag i det där med stretchningen den här veckan så skärpning nästa!

100

Tisdag och jag har redan bränt av 100km på cykeln. Inte utan att jag känner mig på gång igen. Jag cyklar och jag njuter. Jag presterar inte fantastiskt men det gör inget, för jag cyklar och jag har dryga 11 mån på att vara i toppform. SOM jag kommer vara i toppform. Som en travhäst. Jag håller på att få tillbaka min kropp igen och timingen kunde inte varit bättre. Alla i klubben är glada, alla är starka och jag blir starkare.

Idag var en himla vinglig tur för mig. Jag var på gymmet imorse och tredje cykelpasset på tre dagar gjorde sitt till i underredet. Jag hoppade mest på sadeln kändes det som. Sedan orkar jag inte riktigt dra än. Det suger musten ur mig och jag har inte det till övers. Jag ska orka cykla imon igen. Däremot får jag vila på torsdag och lördag. På fredag kör jag själv (hoppas på regnuppehåll någon gång på dagen) och på söndag kör klubben Tour of Halland.

Ligger lågt med löpning just nu, kör på med cyklingen, styrka, pw och yoga på fredagar. Får se när jag drar igång löpningen men förmodligen försiktigt ganska snart och ordentligt när cykeln åker in på trainern.

Ont i hjärtat

Jag saknar min hund så mycket att det känns som att jag ska gå av på mitten. Han har vankat efter mig i nästan en vecka nu varje dag och det blir så sjukligt tomt. Jag förstår inte hur jag ska överleva detta just nu. Tänkte på om det skulle varit ett barn det handlade om, vilken ångest jag skulle ha. Helt fruktansvärt.

Hur gör människor som skiljer sig och man har ett helt liv ihop; vänner, barn, hus, djur och allt allt allt. Det knyter sig i magen bara jag tänker på det. Fy fan. Mitt lilla monster, min lilla sparv, min lilla skatt. Ska jag inte träffa honom varje dag nu längre? Nu måste jag fylla dagarna ännu mer för att ta bort den ångesten. Det var min dröm att ha en hund och nu är den drömmen halv. Ja, ångest är bara förnamnet.

_MG_0098

Överkörd

En sån där go känsla när man vaknar och känner sig överkörd. Jag åt alldeles för dåligt igår. Över tre timmar på cykeln är en helt dags förbrukning kcal, igår vart det 2500, och min kropp har inte återhämtat sig.

Var inställd på löpning men den här känslan och ont i magen gör att jag skippar det. Det blir pw i Bunketorp med mamma och hundarna istället. Cykling ikväll igen så krutet hamnar där. Prioriteringar.

Annars ska det skickas in en ansökan idag, jag ska skriva klart ett brev och flytta lite saker. Tänkte sätta ihop ett stretchprogram och göra varje dag. Vissa muskler behöver mer omsorg nu än andra, mest höft och ben när jag cyklar så mycket.

20130909-084311.jpg

Startveckan

Som sagt är min träning inför Ironman Kalmar 2014 inledd. Jag har aldrig varit ute i så god tid, men here I am, och drog igång med en riktigt bra start.

Har cyklat 274,5 km denna veckan. Löpningen lugn och simningen likaså men jag kommer förklara varför senare. Har kört två PW istället för löpning denna vecka pga att cyklingen tar så mycket ju nu. Kör jag på för hårt med allt samtidigt kommer jag störta ganska snart. Onödigt och dumt. Så två löppass, två PW á 90 min, ett simpass och ett yogapass (!). Den ni! Yogapasset är det mest konstiga och antagligen det mest behövliga. Det kändes ju inte muskelmässigt, men fascian (hinnan runt musklerna) behövde verkligen tänjas ut. Usch, vad segt det var, speciellt ryggen och baksida lår. 

1185282_146787052197993_1152726435_n

Bästa passet denna veckan var dagens distanspass. Så otroligt vacker väder, roliga och glada människor i klungan. 10 mil i solsken, vind, belgisk kedja och stopp i korvmoj. För mig blev det en Magnum Classic. Classic, men hade jag ätit korv hade jag inte bangat! Snittet för dagens pass var 31km/h, något jag inte ens hade kunnat drömma om för bara en vecka sedan, så illa var det och så mycket har jag redan hämtat in. Kudos till mig! 

Cyklingen

Jag är på väg in i en roll som triatlet, en roll jag borde gått in i för länge sedan, men jag inte riktigt varit där mentalt. I måndags (eller tisdags faktiskt) så började min förberedelse inför Ironman Kalmar 2014 och bara att jag ett år i förväg börjat planera ett slags upplägg är helt stört i min värld. Jag har aldrig varit ute i så god tid med något jag gjort. Men nu är jag här, mer laddad än någonsin och jag tänkte berätta lite om hur jag har lagt upp vissa delar.

Cyklingen är min tuffaste gren. Visst, det är på löpningen det stora provet kommer, men det är på cyklingen jag har mest tid att hämta in. Mitt upplägg för cykelträningen är därför central. Cykelpassen kommer alltså bli mina nyckelpass, dem som tar längst tid och även där styrketräningen kommer inriktas på.

  • Fram tills att det inte går mer vädermässigt kommer jag cykla 25-30 mil i veckans. Att jag cyklar så många mil nu är för att jag inte gjort det under sommaren och jag har inga cykelben. Det som sviker mig på cykeln är inte hjärtat, utan benen. Mjölksyran sprutar ur öronen. Jag cyklar tre pass med klubben, varav ett fartpass, ett vanligt pass på 4-5 mil och ett distanspass. Resten fyller jag ut själv då jag ligger på typ 4-5 mil och fokuserar på att hålla pulsen nere
  • Tanken med att hålla pulsen låg (drygt 70% av maxpuls) är att samla mil, bygga cykelben och inte dra på mig mjölksyra. När passet är slut ska jag kunna cykla nästan lika långt till och framförallt vilja cykla imon igen. Även om det kanske går långsamt ska jag vara snäll mot kroppen och bygga upp.
  • När vintersäsongen kommer och jag monterar min cykel på en trainer kommer mina ben vara i perfekt form och att sitta på trainer 4-5 timmar i veckan kommer inte vara några problem. Jag kommer under vintern bibehålla det jag byggt upp nu under hösten och utöver mina timmar på trainern så kommer jag cykla ute på en vanlig cykel. Inga långa snabba pass, men så jag att kommer ut också.
  • Trainerpassen kommer även kompletteras med spinningpass någon gång emellanåt när jag inte står ut en sekund i källaren.
  • När våren kommer har jag en cykelresa inplanerad till Mallis. Det blir en rivstart där jag samlar mil och ägnar mig endast åt cykling med klubben. Socialt, kul och peppande!
  • Under våren kommer jag, istället för att bygga upp formen som jag gjort hela vintern, samla mil efter mil. Förutom distanspass med klubben kommer jag att cykla ett distanspass varannan veckan själv.
  • Ytterligare en resa är inplanerad och den går till NYC. Där ska jag köpa en tempohoj. Självklart vet jag redan vilken jag ska ha.
  • Under sommaren kommer jag förmodligen ligga på fler än 25-30 mil i veckan. Just nu känns det helt sjukt faktiskt men det är långt dit.

Så ser planeringen för cyklingen ut. Än så länge. Detaljer är helt i onödan för allt kommer ändras allt eftersom. Allt beror på hur min utveckling ser ut, hur formen ser ut från vecka till vecka. Planeringen för simning, löpning och styrketräningen kommer sedan också.