månadsarkiv: juli 2013

Bred ut dina vingar

Jag har legat på laddning ett tag nu. Även om jag gjort saker, tränat inför tävling, presterat på tävling, jobbat och varit igång så har min kraft suttit i laddaren. Min inre drivkraft och min beslutsamhet har behövt en uppgradering. Jag undrar om det inte blir så, hur man än beter sig, när man går igenom en stor förändring. Jag älskar förändring och livet är konstant föränderligt tills man kastar in handduken, men de större sakerna som tak över huvudet, försörjning och partnerskap är stora och viktiga delar i livet.

Jag har den fantastiska förutsättningen att jag inte, aldrig någonsin behöver oroa mig för att sitta i sjön där, men hjärnan jobbar konstant, samtidigt som batterierna laddas.

De börjar närma sig 100% och jag tycker mig ha kommit fram till hur jag ska göra för att bitarna skall falla på plats, en i taget. För det första måste jag veta var jag ska jobba. Jag kan inte lösa eller bestämma hur jag ska bo förrän jag vet hur mycket pengar jag har att röra mig med eller vart jag ska åka varje morgon. Tills jag vet det kommer jag fortsätta bo i en väska och ha mina grejer hos mina föräldrar. För det andra ska lägenheten på Guldheden hyras ut. När det är gjort kommer en stor sten lyftas från mitt bröst. Det är mycket pengar som rinner ut i intet just nu.

20130725-223239.jpg

Sedan har nya mål kring träning, tävling, kost och hälsa börjat ta form och när det händer börjar jag bli mig själv igen. Alltid ett mål i sikte, alltid med ett syfte, annars är jag en geléklump.

Hösten brukar alltid vara min nystart. Vissa människor startar om vid nyår, jag trycker på restart efter fjällvandringen. Då är jag maxad igen, då vet jag vad som kommer hända och då kommer rutiner tas emot med öppna armar. Jag vill ha rutiner nu med, men med så mycket hängande i luften kan jag inte införa några. Jo, maten kan jag nästan alltid kontrollera. ATT jag tränar kan jag kontrollera, mer än vad jag tränar. Rutiner är kontroll. Vissa har rutiner för att det är rädda för förändring men jag har rutiner för att ha koll. Att jag ibland måste släppa på rutinerna är också nödvändigt. Att göra saker slentrianmässigt och för att jag alltid gjort på samma sätt förstår jag inte.

20130725-223143.jpg

Fjällvandringen för med sig den otroliga möjligheten att tänka färdigt tankar som snurrar. Att kanske inte bara tänka, utan låta svaren komma utan så mycket analys, bara meditation. Märker på mina dagdrömmar att jag längtar andra platser nu. Huset i Spanien, fjällen, och andra resor jag vill göra, bl.a. till Paris och Barcelona, New York. Jag skulle vilja åka till Österlen igen denna sommaren (underbart besök där förra året) och så har jag sneglat på träningsresor till Fuerteventura. Viljorna och drömmarna är många, och då vet jag att jag snart är fulladdad.

Torsdagsledig

Klockan är strax efter 07 och jag ska inte ligga här i sängen länge till. Fixalistan är lång idag så jag måste ta mig upp och börja med den. Samtal ska ringas, städning skall göras och jobbansökningar ska skickas in. Indeed är den bästa appen när man söker jobb. Otroligt bra. Har Jobbsafari också men det är som en spamvägg! Riktigt störande.

Idag är jag dessutom helt återställd efter tävlingen så jag ska ut och springa 10km. Lätt jogg, och nästa vecka tar jag nog upp styrketräningen igen. Tre dagar behövde jag för att kroppen skulle bli helt återställd. Det är bra. Jag hoppas jag orkar hålla upp träningen och tycker den är lika kul nu när jag inte har en morot. Jag vet ju att jag har svårare för det utan ett specifikt mål, men jag ska formulera ett nytt så att jag fortsätter i samma anda. Kanske är det redan nu jag ska börja fila på upplägg för Kalmar Ironman 2014? Det kommer krävas lång förberedelse. Inte några ynka 8 veckor som jag hade nu inför Halmstad. I vinter blir det cykling…cykling och cykling, om jag bestämmer mig för att göra Kalmar nästa år. Bara att hoppas på en mild vinter eller införskaffa en trainer. Försöker komma på något som är tråkigare än att sitta på en trainer men kommer inte på något just nu. Med en underhållning som tv/film kanske det blir roligare? Vet att flera i klubben har program som de köper på nätet och kopplar in i datorn samt trainern och kör efter. Sen finns det ju alltid spinning men där är jag väldigt kräsen.

Hur som helst. Dags att dra mig upp. Atlas är aningen skum i magen så jag dör lite halvt i rummet vi båda sover i. Har faktiskt varit uppe en gång och såg då att vädret är klart idag. Borde ligga på stranden, men det finns det inte tid för.

20130718-073259.jpg

T&M Halmstad Triathlon 11.3

Tänkte sammanfatta tävlingen i helgen. Jag och mamma drog ner till Halmstad redan på lördag eftermiddag efter jag jobbat och packat. Lyckliga vi fick låna en väns lägenhet där för att husera i. Själv var hon bortrest, så hon saknades, men jag var så glad att vi fick vara där ändå. Vi gick ut på stan, kollade växlingsområdet, åt en fantastiskt god middag och satt och pratade. Sänggången blev sedan tidig efter att jag förberett alla saker, packat ihop och allt stök som ska göras.

IMG_3009-001

Morgonen började med Argi+, apelsinjuice, yoghurt och müsli och en kopp kaffe. Det tog inte lång tid för det sockret och koffeinet att kicka igång. Med första frukosten avklarad var det dags att checka in alla grejer. 200m från växlingsområdet bodde vi. Hur lyxigt??

Jag började redan här tycka att vissa saker var lite konstiga. Inte pre-racemöte? Märkligt, men ok. Rekade cykeln på vägen dit, ställde sedan i ordning allt och gick tillbaka till lägenheten för andra frukost. Efter lika mycket kaffe till var jag hög som ett hus kan jag lova. Folk som dricker två koppar kaffe innan 08 … grattis till ett väldigt piggt och lyckligt liv, haha!

IMG_3031-001

Simningen: 28:45. Bättre än jag hade räknat med. Var väldigt nöjd med det kan jag lova och oförskämt fräsch efteråt. Man är alltid lite vinglig när man kommer upp ur vattnet men jag hittade snabbt till min cykel och växlingen tog ca 3:45, så här droppade jag två placeringar i min klass. Fick lite kramp i vänstra vaden när jag tog av mig våtdräkten. Onödigt.

IMG_3033-001

Cyklingen: 3,00:nånting. Jag hade här hoppats på en tid på ca 2:45 men vid den tiden hade jag ca 8km kvar och tyckte ändå att jag tryckt på så bra som jag kunde. Höll snittet på 30km/h och det var min absoluta nedre gräns. Något annat hade jag inte varit nöjd med. Med tanke på hur mitt snitt sett ut på träning, så kan jag inte vara mer än nöjd, det har t.o.m varit lägre än när jag cyklat med klubben i klunga. Första 3 milen drar de tyngre grabbarna om mig. Voom Voom låter det och sen ser man en svart prick några kilometer bort. På riktigt. Det sjuka var att liknande cyklar drog om mig vid 75km också. Too much money, no real sweat … mycket märkligt fenomen. Köpa carbon för 50-60 papp och sedan cykla som en kratta? wtf?

Löpningen: 1,50:nånting. Gjorde feta misstaget att inte dra igång min gps-klocka redan på cykeln. Så den hittade inte satelliterna förrän tre kilometer in i sista etappen. Fuck technology säger jag bara. Jag pratade lite löst med en kille i klubben som frågade om jag sprungit på pulsen, det hade han gjort … jag inser att jag aldrig kommer kunna springa på pulsen. Jag hade inte ens pulsband (jag fick offra resårbandet till det för att fästa min nummerlapp på). Jag springer och cyklar och simmar så hårt som kroppen tillåter. No more. Hur som helst, när jag bråkat klart med klockan så fick jag även koll på mitt pace, vilket var viktigt för att jag skulle hålla mitt tidsmål. Varierade rätt mycket runt 5-min tempo, men låg alltid lite över, och mot slutet lite för långt över. Hade jag hållit 5 exakt hade jag klarat mig, men det orkade jag inte. Huvudet bultade sedan cyklingen och av allt koffein och sedan kom min svullna mage ikapp också. Vid 15km började knäna skrika och jag sprang det sista på vilja.

IMG_3039-001

Växlingen T2 tog också ca 3 minuter. Det ger mig en total tid på 5,27. Det är en förbättring med 40 minuter från Vansbro vilket jag är otroligt nöjd med. Det jag kände att jag tappade mest i är såklart cykligen. Tidsmålet låg på 45-60 min förbättring och det var där jag känner att jag missade mest. Hade jag också kunnat pressa de där 10 minuterna hade jag legat i toppskiktet bland de tävlande den dagen och där vet jag inte riktigt om jag hör hemma. Orimliga mål? Nej, men för aningen för lite träning. Jag vet aldrig om jag någonsin kommer cykla så mycket som jag behöver inför en träning. Aquathlon kanske skulle vara med min grej så jag slipper cykla? Haha! Nej då, jag älskar fortfarande cyklingen och det är den som utmanar mig mest, som har mest förbättringspotential. Ja, triathlon är slitigt på det sättet, men jag vet ingen annan idrott som kräver så mycket av mig och som jag faktiskt behöver träna så mycket att det motiverar mig att träna. Visst, det finns ju alltid racketsporter som antagligen är mina absolut sämsta grenar, men rackets är tråkigt i jämförelse med cykel.

IMG_3040-001

Förändring

How-to-change-yourself

Jag är mitt i ett kaos. Fullständig dimma. Jag tar små steg varje dag ut ur dimman, men jag kan inte springa. Jag kan inte göra förhastade saker, kasta mig in i saker. Bli hysterisk. Är det något jag kämpar med varje dag så är det att tygla mitt tålamod. Vi måste hantera det som ofta fäller oss och lära oss att använda det till vår fördel. Jag är jävligt envis och fruktansvärt målinriktad när jag behöver vara det. Det är en av min främsta styrkor, att kunna fokusera. Jag tar en dröm, skriver ner den och spelar sedan upp den drömmen i mitt inre om och om igen. Tills det blir verklighet. Det kallas affirmation, the law of attraction. Man skapar sin framtid.

Men den går inte att stressa fram. Det ska hända saker på vägen. Jag ska lära mig saker på vägen. Viktiga saker. Om jag stressar fram något, så kanske jag bara får det jag nästan vill ha. Varje liten sak som händer, varje dag, varje minut, spelar roll. Varje möte, varje vindpust och varje liten blinkning. Det spelar roll.

Jag har full tillit till allt som händer omkring mig. Ibland får jag ett spel över att allt är så jävla rörigt. Då gråter jag, jag gråter floder. Sedan tar jag tag i det. Jag löser mitt boende, jag skaffar mig ett jobb och jag samlar ihop min kraft. Min kära vän Alexandra och jag har precis samma förmåga. Folk säger alltid att det löser sig för oss. Ja, det löser sig för att vi löser det. Men det måste få ha sin gilla gång. Man kan inte stressa fram förändring. Det är en process och processer har sina flödesscheman som vi inte rår över. Det är flödesschemat jag har fullständig tillit till.

Så fungerar mitt liv. Jag är ett kaos med starka känslor, mycket energi och har en hel del att säga … om det mesta faktiskt. Antingen gillar man det eller så gör man det inte. Jag kan leva mitt i kaoset med min tillit. Som sagt, ibland svämmar det över åt alla håll, men det är bara urladdningen. Sen kommer uppladdningen och när den når 100% då har jag allt att ge. Oftast lite till. Jag är inte enkel på det sättet att jag är söt, snäll och gillar musik. Jag är enkel på det sättet att jag uppskattar enkla små saker i livet, men i övrigt är jag allt annat än enkel. Jag vill inte vara enkel. För mig är det precis som att säga att man är lite smått bortkommen.

Regler

Min pappa lärde mig två regler när jag var liten. Regel nummer 1: pappa har alltid rätt. Regel nummer 2: om pappa någon gång skulle ha fel så gäller alltid regel nummer 1.

Jag har några regler jag också.

  1. Underskatta aldrig min självständighet. Den är brutal. 
  2. Ta mig aldrig för givet. Punkt.
  3. Jag är utom någon annans kontroll. Försök inte ens.

Det finns människor som försökt med alla dessa, både enskilt, två eller alla tre på en gång. Det går aldrig. Jag slår bakut och trycker på delete. Jag är alldeles för klarsynt när det gäller andra människors beteenden och mitt eget, och jag står inte ut med det. Jag accepterar inte det. Jag vill ha ärliga och sanna människor omkring mig som respekterar andra människor, respekterar mig och litar på mig. Jag har varken tid eller lust att bli anklagad, kontrollerad eller på något sätt manipulerad. Been there, done that. Det är över med det.

Min deleteknapp är fantastisk. Inte för andra, men för mig. Ibland är raderingsprocessen längre, och ibland kort. Allt beror på hur nära jag låtit människor komma. Hur sårbar jag varit inför honom eller henne, vilka saker man berättat för varandra. Ju kortare tid man känt varandra då desto lättare blir det. Jag ältar inte. Jag glömmer och sorterar bort skräp. Allt rakt till återvinningscentralen där farligt avfall och wellpapp noggrant sorteras i sina olika containrar.

Det är ett sätt att överleva. Att gå vidare. Minnet bör vara selektivt, självbevarelsedriften alltid påslagen och förmågan att se nederlag som en chans att göra om, göra rätt.

Men de där relationerna som varat lite längre, som blivit djupare är tuffare. Jag glömmer aldrig vems badrumgolv jag låg på när jag gjorde en abort, jag glömmer aldrig vem jag åkte på min första romantiska weekend med, jag glömmer aldrig när tre års frustration äntligen fick sitt utlopp, eller vem som var med och hämtade Atlas när han var åtta veckor gammal. Djupare relationer, den sårbarheten man hade inför varandra eller att man vågade prata direkt från sitt hjärta. Sorgen tar längre tid att bearbeta, minnena sitter djupare och processen tar tid. Den måste få ta tid.

På drift

Jag som brukar vara driftig är istället på drift. Två helt olika saker, som mamma sa förut. Jag känner inte igen mig själv. Jag brukar tycka om att ha saker och ting i ordning, men på något sätt ligger alla pusselbitar huller om buller. Ingen tydlig bild alls. Jag vill veta var jag ska bo, ha mina saker på ett och samma ställe. Jag vill ha mat hemma och laga till något på kvällen. Jag vill kunna tvätta mina kläder. Egentligen kan jag det, men jag vill inte vara där. Det känns som jag är i ett spökslott där.

Så jag flackar. Lite grejer här, lite där. Ingen planering. Och nu är det en vecka kvar till tävling så inget fixande och trixande med träningspass hit och dit heller. Bara ta det lugnt och förbereda mig mentalt. Men faktiskt så är det något i mig som säger att jag inte borde tävla. Så har jag inte känt innan. Visst, jag var inte så fräck när jag skulle åka Vasaloppet men jag tänkte aldrig banga. Aldrig. Samma med Vättern, nervös som fan men aldrig att jag skulle bangat. Jag gör det jag ska. Och varför har jag den här känslan då? Jag analyserar något som inte kan analyseras, min intuition. Jag kan inte rationellt förklara varför jag känner som jag gör, men det är något.

Men än är det lugnt och OK. Snart vet jag om jag ska köra eller inte. Förhoppningsvis får jag löst någonstans att övernatta i Halmstad så att jag är på plats. Imon blir det cykelmek och förhoppningsvis har jag alla tankar på det klara under torsdag eller fredag. Då måste jag nog ha bestämt mig.

Dags för trött liten tjej att sova.

Söndagen på Liseberg

Förmiddagen igår spenderades på cykeln. Jag hasade, ja hur konstigt det än låter, mig upp 07:45, åt frukost och stack iväg för att möta upp min klunga kl 09 men ingen var där. Turns out, samlingen var först kl 10. Så jävla dåligt. Av mig. Trampade snällt hem igen. När vi väl sågs var rundan förlängd med nästan två mil och det var bara för mig att vika av tidigare.

Jag skulle nämligen vara på Liseberg vid 14-tiden så jag skramlade ihop ca 6 mil och var nöjd med det. Har också fått börja inse att jag aldrig kommer kunna cykla så mycket som jag vill. Så känns det i alla fall.

Liseberg var varmt och konstigt nog inte så mycket folk där som jag trott. AtmosFear var riktigt grym. Och jag älskar Balder. Alltid lika gott när det kittlar i magen. Gott sällskap, nya bekantskaper och god mat på Hamnkrogen och det blev en kanonfin söndag. Vi avslutade med Lisebergshjulet där vi hade fin utsikt och solnedgång.

20130708-222656.jpg

20130708-222758.jpg

Lite om allt. Om livet.

Allt var så bra och jag mådde bra. Bättre än på länge. Nu är det inte lika bra längre och det känns som något trycker in i sidan av bröstkorgen. Trots att allt är utrett och förlåtet så har jag fortfarande det där trycket. Jag undrar varför det inte släpper, om det ska kännas så här länge till. Det är ingen ångest, inga häftiga känslor, bara lite jobbigare att andas. Lite jobbigare att existera.

Och det här illamåendet som inte släpper heller. Jag förstår inte varför jag alltid måste reagera så, med att vara spyfärdig. Det tar på krafterna kan jag lova. Cyklingen känns tung, simningen har jag knappt hunnit med, men löpningen har förbättrats otroligt. Så jag får förlita mig på det jag kan just nu, simma och springa. Cyklingen får gå som den går.

Igår kväll var jag tvungen att ta hand om mig själv en stund. Jag cyklade och rensade tankarna, fixade mina ben (god bless epilatorn silk epil från Braun), hela serien med ansiktsrengöring, och gjorde till och med i ordning mina naglar och lackade dem (färg skulle vara att gå över gränsen). Ja, hör och häpna! Naglar som inte är min favoritgrej förutom att jag kräver att de är rena och klippta. Jag borstar och rengör dem varje dag jag kommer hem från jobbet.

Som pricken över i:et ska jag till en frisörsalong för första gången på över två år. Jag har förtjänat lite ompysslande efter en minst sagt dramatisk start på den här sommaren. Den blev inte alls som jag hade tänkt mig. Allt annat än det. Visserligen är den här sommaren inte så mycket till sommar eftersom jag jobbar fram till 10 augusti. Förhoppningsvis kan jag få några veckor fram till 2 september när jag ska ha ett nytt jobb att gå till. Oavsett är jag ledig två veckor när jag ska till fjällen.

Fjället. Jag längtar så det gör ont. Tystnad, stillhet och jag får tänka klart mina tankar. Inga störande moment och tiden uppe i Björkliden och i Kalixfors kommer ägnas åt böcker. Jag hoppas på en fantastisk tur i år. Vi ska nog gå in i Norge en sväng och då brukar terrängen bli lite mer växlande och kuperad.

20130703-211219.jpg

Ta ingen skit

Det första misstaget man gör mot mig är att slösa min tid. Det andra misstaget är ta mig för givet. Det absolut sista misstaget man gör är att med vilje göra mig illa.

Vaknade imorse med hög puls och ett hemskt illamående. Hela min kropp vände sig ut och in igår och känslan av att bli riktigt illa behandlad hänger kvar även idag.

Även om det påverkar mig så är det ingen som knäcker mig. Inte med våld, inte med psykisk utpressning eller härskartekniker. Jag är en människa, jag har ett högt värde och min tid är lika dyrbar som alla andras. Jag slösar inte den på människor som avsiktligt vill göra mig illa.

Jag är mycket tuffare än så. Även om jag vill bli omhändertagen lika mycket som jag tar om hand, kan ingen bestämma över mig, sätta sig på mig eller försöka äga mig.

Jag må ha blott 24 år på den här jorden, men jag är hårt drillad, jag har suttit på kvarsittningen på LHS (Livets Hårda Skola) och lärt mig om mig själv och hur jag fungerar. Jag har valt konflikter, jag har valt smärta och jag har valt att gå rakt in i alla olika känslor jag blivit utsatt för. Jag har aldrig och kommer aldrig behöva resa jorden runt för att lära mig om livet. Min resa går inåt, och det har den alltid gjort.

Med detta vill jag säga att vad som än händer så låt ingen endaste människa kasta skit eller trampa på dig. Var medveten om ditt värde.

Paddling

Dagen har varit helt kaotisk. Men för två timmar sedan befann jag mig mitt i Göta älv, ungefär vid Älvsborgsbron tillsammans med tre kollegor och med mitt inre lugn. Hur mycket det än regnar och blåser omkring mig så tar jag ett paddeltag i taget. Jag har människor som låter mig vara den jag är, ta mina paddeltag, tänka ifred. Lagren är många och oftast är det bara de två-tre yttre lagren människor får ta del av. De inre och kärnan är för mig, det är min zon och där är jag fri att känna, drömma, längta och för det mesta bara vara. Det är där jag ömt värnar om min trygghet, min frihet och min syn på mig själv.

Människor får gärna såra mina yttre lager, göra mig ledsen, försöka trycka ner mig, men förmågan att resa mig, förmågan att se mitt eget värde, den är väl gömd. Att våga vara sårbar och lämna ut mig för risken att bli sårad, är inget som hindrar mig i livet. Jag vågar det. Satsar man inget, kan man heller inget vinna. Jag satsar högt, gärna låga odds, störst vinst vinner.

Idag har jag gått från lycka till förtvivlan på en sekund. Frossan har ännu inte lagt sig ordentligt. Men lugnet infann sig i regnet ute på älven. Varför ska jag straffas? Jag agerar utifrån mina erfarenheter, som jag är uppvuxen, enligt mina preferenser, och gör så gott jag kan varje dag för mig själv, för min familj, min käresta och allt som finns i min närhet.

Men nu kommer jag att somna vilken sekund som helst. Har tagit två magnesiumtillskott och lagt mig. Imorgon är det ännu en tisdag. God natt.