månadsarkiv: maj 2013

Min kropp!

Ingen träning denna morgon! Sitter i bilen och väntar på att en verkstad ska öppna. Framaxeldamasken skall bytas. Låter som en expert, vilket jag inte är. Någon sa till mig att byta den och jag sa okej.

Igår tränade jag däremot. Körde ett likadant simpass som i måndags, men med en lite större succé. Tidsplaneringen gick lite bättre dessutom. I måndags var jag klar vi 8 och var på jobbet innan 9 liksom. Bättre timing igår. På kvällen blev det ett chill löppass där jag lunkade runt min vanliga runda i Änggårdsbergen. Fokuserade på steget och andningen. Andades endast genom näsan och höll tillbaka hela tiden.

Mitt gympass i tisdags känns duktigt i kroppen. Har ju bytt fokus till funktionell träning istället för tillväxt och tänkte jag skulle slippa träningsvärken. Haha! Vilken naiv liten tjej jag är. Gjorde flera övningar med bålen inblandad (som vanligt med benövningark) men fick antagligen lite mer på de djupa magmusklerna. Kroppen mår i alla fall.

Det som står på schemat idag är distanslöpning. Jag ska börja med 14km och öka på med ca 10% varje vecka fram till 14 juli. Bör komma upp till 25km innan tävling vilket jag måste veta att jag kan springa utan problem.

Det är så jävla skönt att ha en plan. Att ha ett syfte och att vara på en stig som jag har valt. Jag känner mig som en ny frisk människa.

Simfart och löpintervall

Igår körde jag två av veckans nyckelpass. Totalt är det fyra stycken som består av två löpintervaller, ett fartpass i vattnet och ett distanspass löpning. Så kommer det vara i två veckor. Cyklingen kommer bli nyckelpass några veckor också samt simningen på öppet vatten. Jag kommer snabbt få kläm på löpningen och måste sen lägga mycket mer tid i sadeln. Tugga mil på mil. Hittills har jag bara gjort 28 mil och jag ska upp i 200 den här säsongen. Inte innan tävlingen, det går nog inte, men totalt på hela säsongen. Den här gången tänker jag inte lägga ner cyklingen efter tävling som jag gjorde förra året, men fan vet vad jag höll på med förra året.

Simfart började kl 07 i Valhalla: 400m insim, 10×50 starttid 1.00′ och 10×100 starttid 2.00′ simmade av 100m bröst. Totalt 2000m med kassa starttider men farten sitter inte där den ska och styrkan i armtagen existerar knappt. Lite tungt men jag vet vilken färskvara vattenvanan är. Man kände sig ovan efter 2-3 dagar på land när man simmade.

Löpintervallerna började kl 19:30. Tog en promenad med Atlas genom skogen fram till min älskade backe. Gjorde 10 ryck som tar ca 1.30′ joggade ner igen. Dricker lite varannan gång och låter mjölksyran gå tillbaka.

Riktigt bra träningsdag. Nöjd som bara den. Det är skönt med ett schema så jag har något att förhålla mig till. Just nu är det färdigt med slappträningen.

Nu strax ska jag packa ihop och cykla ned till gymmet. Har inte varit där på bra länge. Enda kassa är att jag hör att det regnar så kanske tar bussen ändå. Gympassen kommer bli lite lättare och mer fokuserade på funktionell styrka snarare än tillväxt som jag alltid snöar in på. Kan inte gå och har träningsvärk i ben och rumpa i en vecka, det förstår för mycket.

Atlas igår efter intervallerna. Han ser tröttare ut än vad jag kände mig :)

20130528-071553.jpg

Upplägg

Nu har jag fått hjälp med Projekt Halmstad Tri som går av stapeln 14 juli. Jag har äntligen någon som kan hjälpa mig med upplägg, som är duktig och själv håller på mer Triathlon. Viktig detalj. Tider ska bli bättre, löpsteget ska bli lättare och jag ska vara så förberedd jag bara kan. Jag kommer inte plocka några medaljer (haha) men jag ska få en bra mycket bättre tid än på Vansbro och jag ska känna att jag verkligen tränat den mängd jag behöver för att kunna nå mina tidsmål.

Det är så sjukt mycket att tänka på. För att inte tala om utrustning. Sjukt ändå. Jäkla materialsport, haha! Jag har börjat justera saker på den del som tar längst tid, cyklingen. Nya skor har införskaffats och tillhörande pedaler. Har tidigare kört med mina gamla spinningskor med mtb-clips och gissa om jag haft ont i fötterna. Som fan. Har inte haft någon känsel i de tre minsta tårna på varje fot och det har varit en plåga varje gång. Jag härdar alltid ut men jag kan inte ha det så på tävling. Jag måste ha mina fötter i löpningen, som dessutom måste bli lättare.

För att underlätta cyklingen ytterligare behöver jag byta sadel. Jag min idiot har cyklat och haft så ont och varit avdomnad. Har aldrig slagit mig att jag kan byta sadel till för tre veckor sedan när jag körde mitt första cykelpass för säsongen. Det finns inga alternativ till det. Jag behöver spara så många kroppsdelar som möjligt under cyklingen för att kunna ge mer i löpningen. Tid på 21 km från Vansbro var 2:11. Inte okej. Det är långsammare än 6 min-tempo. Det går liksom inte. Jag måste åtminstone ner i 4:45-5 min.

Därför kommer jag träna intervaller och inte lika mycket distans. Distansen behövs men den sliter för mycket och hjälper mig inte med farten. Distans handlar bara om att vänja kroppen vid att hålla på länge, jag behöver inte springa så fort då.

Vet ni hur roligt det här är? Januari-april blev min rehab och jag trodde nog att jag bara skulle kunna fortsätta mysträna någon timme varje morgon och sitta i soffan på kvällarna, laga mat, osv. Det kan jag inte. Jag har återigen förvandlats till en studsboll och sitta i soffan finns inte på kartan. Jag har ändå lånat ut min tv till mamma och pappa. Visserligen har vi Fredriks tv nu men det finns inte ens chans att jag sätter mig framför den. Men jag njuter i fulla drag. Njuter av att äntligen ha ett syfte.

20130528-065912.jpg

Hej.

På heder och samvete. Det är faktiskt sant att jag inte haft lugn och ro att sätta mig vid en dator sen jag skrev sist. Jag har gått in i en träningsperiod. Träningen är det viktigaste. Första veckan efter Hawaii gick grymt. Andra veckan blev jag lite krasslig tisdag till torsdag, vilade även fredag och åkte till Tivedens nationalpark över helgen, men denna veckan har varit betydligt bättre igen. Är inte uppe i full kapacitet än utan trappar upp det.

Jag har haft problem med aptiten dock. Man blir inte sitt bästa tränings-jag utan aptit. Hungrig är jag men mat går inte ner. Allt växer mellan tungan och gommen och illamåendet år ett faktum. Smoothies går ganska bra. Knäckebröd går ganska bra.

Men träningen skall trappas upp ändå och förhoppningsvis kommer aptiten ikapp mig. Det kanske är lika bra att bli av med några kilon. Bli en lättare cyklist och löpare. Nästa vecka börjar simsäsongen för mig. Börjar lite lätt på Valhallabadet med lite enkla serier. Nu är det slut på nötandet och jag kommer börja träna simning så som jag tränade förr. Serier, intervall, mer teknik. Sedan när vattnet är lite varmare i juni ska jag ut på open water.

Allt detta för att jag anmält mig till Halmstad Triathlon den 14 juli. En medeldistans på 1900m sim, 90km cykel och 21km löp. Det är 7 veckor kvar dit och den här gången ska jag träna effektivt, snart och hårt för att få en mycket bättre tid än sist. Det som hände inför och på Vansbro får inte hända igen och nu har jag bara detta att fokusera på. Ingen Vättern, utbildningar, flytt och sånt. Work, train, sleep, eat and repeat.

20130526-063653.jpg

Hitting the gym

Under Hawaiiresan (ska berätta om den när jag kan sätta mig vid en dator i lugn och ro) längtade jag efter gymmet. När jag kom hem tyckte jag inte alls det var lika kul. Har därför ägnat mig åt löpning istället och känt att jag väl får göra det när jag känner för det igen. Men idag är jag på väg dit igen och tänker göra det bästa av det, alltså köra bröst och axlar. Rehaben är över och jag nådde mina mål med 100 dagar hälsoresa. Jag ville bli stark igen och slippa vara trött och ha ont. And here I am. Frisk. Nu är det dags att sätta upp nya mål och anmäla mig till en triathlontävling. Jag måste igång. Jag vill springa ett maraton i år med så jag ska kolla upp Båstad.

Utan mål är jag en oformlig klump, en slö massa. Jag måste ha en morot. Men jag ska inte göra som 2012 att ha för många morötter. Satsa hårt på 1-2 saker jag verkligen tror på. Inte hatta omkring. Det högre syftet är den starkaste drivkraften.

20130508-072700.jpg

Back to whatever

Pendeltåget söderut. Till min hemstad, där jag är uppvuxen. Där jag har min familj, tillgång till den träning jag gillar mest. Jag ska möta upp Fredrik och titta på en grej sen ska vi hem till oss som är allt annat än hem för mig. Jag är en small town girl ut i fingertopparna. Imorse när jag sprang i Änggårdsbergen (det närmsta man kommer naturen i Göteborg) dånade morgontrafiken så att fåglarna knappt hördes. Det är inte jag. Det är inte hemma. Det är en temporär enklare lösning på ett uppenbart pendlingsproblem. För jag orkar inte pendla längre. Det gjorde jag i sex år och jag är less på det för ganska lång tid framöver. Kluvenheten i att inte känna sig hemma och att en bekvämlighet (närheten) tar ut en obekvämlighet är minst sagt ett störande moment. Man vill må bra fullt ut.

Jag är inte speciellt orolig för framtiden. När jag tänker på att jag har jobb till den 10 augusti och behöver något nytt efter det så tänker jag inte på OM jag får ett jobb, utan att jag får det jobbet jag vill göra och mår bra av. Det är en viktigare fråga. Jobb får jag alltid, har alltid fått sen jag var 14-15 år och har alltid gjort det bra. Jag blir dessutom mer smidig för varje år. Jag gillar mitt jobb nu, men i framtiden behöver jag mer stimulans. Det går inte annars. Jag vet att jag måste sätta igång och önska mig det jag vill ha snart. Var ser jag mig? Vad vill jag få ut av mitt arbete? Det måste vara mer än en lön, annars orkar jag inte. Och min strävan kommer alltid vara att inte jobba 100% utan kanske 60-80% men antagligen kommer det dröja några år innan jag kommer dit. Värt att kämpa för.

Mycket ligger i det osagda men när jag väl bestämmer mig brukar jag få min vilja igenom.