månadsarkiv: juli 2012

Mellan hostande och snytande

Med tuffa utmaningar och tävlingar blandat med brist på inspiration och motivation till att ta hand om min hälsa kommer ohälsa. Det är ungefär som att den första matematik man lär sig när man börjar skolan. Den enklaste av alla ekvationer. Syftet med min blogg är att ventilera och reflektera över livet och dess händelser, stora som små, så nu är det dags för reflektionen.

I vintras blev jag i ett trollslag förvandlad till världens främsta tidoptimist. Någonstans tänkte jag väl att jag kunde tulla på sömnen, utesluta den, eller så glömde jag bara bort att den behövs. Hinner man inte skriva sina uppsatser på dagen kan man skriva dem på natten, och likadant med träningen. Att gå upp 4:30 för att köra ett stenhårt träningspass innan skolan börjar var ju sjävklart. Det står nu klart att det inte är en vidare bra idé att boka hela kalendern full varje dag i veckan från kl 06 på morgonen till kl 22 på kvällen. Det finns då inget utrymme för spontanitet, en utflykt när lusten faller på, sova lite längre, sova lite mindre, läsa en skönlitterär bok, eller ens att bli förkyld.

Ohälsa; förkylning, konstant trötthet, brist på engagemang och hörselnedsättning är just vad som kommer av att känna sig upplåst, inträngd i ett hörn och miljoner måsten som hopar sig. Med hörselnedsättningen menar jag att man till slut inte hör vad man egentligen vill, eller att man nonchalerar det, trycker ned det och vägrar lyssna. Jag är stöpt på det stättet att jag genomför. Punkt. Jag ogillar att inte bli färdig eller att ge upp. Vasaloppet, Axelsons massörutbildning, IB, Vätternrundan och otaliga relationer är bevis på min vägran att ge upp. Men det sliter.

Vad som är så fantastisk är att återhämtningen fungerar. Den går inte att tvinga fram utan kräver tid och tålamod, ibland mer och ibland mindre. Jag är nu inne på min andra förkylning på en månad och, utan att vilja låta dramatisk, det känns ändå inte som att jag är helt återhämtad. Jag är fortfarande trött, kroppen känns seg och matsmältningen fungerar inte som den ska. Det är inte likt mig. Å andra sidan är de känslor som jag sen tidigare brottats med bortglömda och på så sätt nästan okända. Det är samma typ av stress jag kände i högstadiet och i gymnasiet med sura uppstötningar, svårt att sova, dålig kost och en obotlig trötthet. Naiv trodde jag nog att det aldrig skulle komma tillbaka. Arrogant och nonchalant mot mina egna värderingar när det gäller hälsa; det är en färskvara. Jag läste dock på tjejen som vann Vansbro Triathlon blogg att hon inte heller har återhämtat sig, att benen känns tunga efter några kilometer. Dock vet jag att jag vill bli bättre än det här. Jag vill kunna genomföra fler triathlontävlingar som inte kräver en månads recovery efter varje lopp.

Det är få tillfällen i mitt liv jag känt vinnarhunger. Typ aldrig. Jag har ingen vinnarskalle, eller behövt vara bäst för att bevisa något för någon annan. Det är inte de andra som räknas utan jag och min inre kamp mot mina hjärnspöken och tvivel. Jag vet inte hur många gånger jag tagit steget upp på en startpall och stått där och väntat på startsignal, rädd för tjuvstart, rädd för andnöd, rädd för att inte vara lite snabbare än min förra tid. Simning, liksom triathlon, är en individuell idrott. Jag älskar att träna själv och tävla själv. Mot mig själv, mot tiden, mot alla hjärnspöken, mot alla odds. Det bästa är att överträffa sig själv. Inte att överträffa någon annan. Nästa gång jag gör en halv ironman gör jag inte det för att vinna mot mina medtävlande, utan för att vinna över mina egna tider och med kortare återhämtningstid. Min dröm är inte att bli bäst utan att förbättra mitt genomförande och framförallt mina förberedelser.

Identifiering

Jag funderar mycket. Jag tänker på saker som jag tycker är viktiga i livet, vad jag står för och vem jag vill vara. Något vi människor ägnar oss mycket åt, inklusive mig, är att identifiera sig med olika saker. Vi är omgivna av diverse titlar och allt vi gör skall vara något slags statement, ett val, något som talar om vem man är.

Om jag nu kan få ägna ett inlägg åt att prata om vad jag är trött på så är det just detta. Jag struntar i att alla andra gör det, men jag är trött på mitt eget identifierande, mitt eget statement-making. Of course har jag läst en bok, något som får en att reagera, några meningar som gör skillnad och som leder till personlig utveckling. Emedan denna bok tagit slut har drömmen om total frihet kommit till mig. Boken handlar om illusionen, vår så uppenbara programmering och hur vi manipuleras att tro det vi tror.

Kanske är det där tankarna till slut hamnar när man ”uppnått” en hel hög med saker på väldigt kort tid och märker hur lite skillnad det egentligen gör för min vetskap. Självklart kan jag känna mig glad för det jag genomfört, eller snarare ATT jag genomfört, men slutänden vet jag inte om jag blivit så mycket klokare. Det jag har gjort är att bevisa för mig själv att jag kan visst. Mest om jag vill, men faktiskt även om jag ibland inte vill.

Drömmen kom till mig när jag gick från spårvagnen till kontoret häromdagen. Jag föreställde mig att vakna varje dag för resten av mitt liv och inte ha en enda sak bestämd vad jag ska göra. Varje dag kan leda mig var som helst och ingenting känns längre som slöseri eller ineffektivitet. Kanske är jag influerad av min pojkvän, men när jag presenterade min dröm så kom alla om och men. Och jag tänker skriva samma sak som jag sa till honom. Om det inte finns några ”men” då? Tänk om vi inbillar oss alla ”men”? Det kanske finns ett liv bortom allt måste, strävande, identifierande, ”men” och tänk om. Såklart att det gör.

Jag vet att svaret finns där. Många tror att svaret är pengar. Jag är osäker på det. Pengar verkar vara motsatsen till frihet. Jag tänker inte heller leta efter svaret för en dag så vet jag bara och svaret kommer vara som det klaraste av vatten.

Första löpningen till jobbet

Efter min katastrofala löpning efter cyklingen i lördags bestämde jag mig för att inte bara fundera på att springa till jobbet utan faktiskt göra det. Det är 7km, första 3 är bara nedför så en bra uppvärmning. Hade Fredriks vätskesystem fullproppad med frukost, glasögon, frukt och vad jag trodde var underkläder. Visade sig dock att jag glömt dem hemma och jag fick vara utan tills jag tvättat träningskläderna så jag kunde ta dem på mig igen. Sprang dock inte hela vägen hem utan mötte mamsen i centrum och lånade hennes bil. Som vanligt ska det handlas, fixas och donas. vi åkte ut till Maxi i Högsbo och gjorde en ordentligt storhandling, fick för mig att göra kalops till Fredrik och köpte en klump högrev. Att ansa den hade varit lätt om jag hade haft vett att slipa kökskniven, men jag glömmer slipen vare gång jag är hos mina föräldrar. Han godkände maten i alla fall och jag gjorde en paj till mig med botten gjord på sötpotatis och cashewnötter med spenat, tomat, oliver, fetaost och broccoli på. Fina grejer.

Annars är det fullt sjå denna veckan. Har läst igenom helgens tävlings start-PM och måste börja rena utrustningen (ibland känns det som att jag inte gör annat än rekar utrustning!). Boendet fixade vi härom veckan. Fredag till lördag sover vi i Hagfors på Risäters Herrgård och lördag-söndag hos en dam i Äppelbo. Ser mycket fram emot denna helg med mamma!

Annars har vi även bokat nattåget till Kiruna den 22 augusti. Längtar galet mycket till vandringen nu.