månadsarkiv: juli 2011

Träning?

Försöker piggna till! Flyttstädning pågår på jobbet och lillebror har hjälpt mig hela dagen att hugga i ordentligt. Så jäkla skönt med hjälp. Vi har slängt flera ton med papper känns det som. Å ändå är det några ton kvar. Sinnesjukt. Jag jobbar förmodligen denna veckan ut sen blir det lite nya äventyr för min del.

Även om musklerna värker sedan passet igår och jag är lite slut i kroppen efter dagen så tänkte jag joina mamma ner till gymmet. Jag har taggat ner lite och underhåller kroppen, experimenterar med kosten och gör det jag känner för. Inte helt fel efter att cirkusen kom till stan. Längtar supermycket till att mina FiveFingers anländer och tankarna går direkt till Lidingöloppet. Hade varit kul om jag har tränat med dem tillräckligt för att springa med dem där. Självklart skall jag provspringa samma sträcka i terräng först.

Dags att göra en anmälan till ett läger för längdskidor inför Vasaloppet. Inte förrän i februari, men ändå. Stakträningen är så smått igång.

Barfota?

Jag står i valet och kvalet att ge mig in på barfotalöpning. Jag hör och läser nästan bara bra saker om detta påhitt som egentligen inte är ett påhitt utan något som tar oss tillbaka till det mest fundamentala. Det är lockande och verkar superspännande! Funderar starkt på att prova uppe i fjällen. Samtidigt så ligger den där lilla rösten i bakhuvudet. Mitt liv har förändrats avsevärt sedan jag bytte ut converse och tygskor till ”riktiga” skor och la i mina inlägg. Jag har aldrig ont i knän eller fotvalv längre. Värst är asfalt och hårda betonggolv, men å andra sidan är ju inte det naturliga underlag för fötterna. Hursomhelst ska Vibram FiveFingers fungera alldeles utmärkt även på dessa underlag. Jag kommer även beställa ett par vanliga skor från New Balance (absolut favorittillverkaren när det kommer till skor) som jag kan ha mina inlägg i. Jag tror jag har bestämt mig och nu ska jag bara kolla storlek. Vilka modeller har jag redan bestämt och det blir ett par Bikila LS och ett par TrekSport. Den ”vanliga” skon från NB är en Minimus Trail. Spännande!!!

My Vola

Jag har inte berättat om min skatt. Den begagnade cykel jag köpte på blocket räckte helt enkelt inte till i min nya värld. Det har blivit några pass sedan april och jag har utvecklats ganska fort. Då växer även kraven så efter några turer med återkommande problem med kedjan, däck (för att inte tala om hur jobbigt det var att hitta tubdäck i 26″) och till slut även fjädringen i växlarna så gav sig han som är lite ledare för cykelgruppen ut på jakt efter en bra cykel. På Cykelcity i Göteborg hade de köpt in en minicykel som de gärna ville bli av med, så istället för 15.999kr så fick jag den för 8.999kr. Efter några rundor kan jag lugnt konstatera: Vi kommer att hålla ihop i många år, många mil och många lopp. Från gamla utslitna växlar till Shimano Ultegra. Den är helt fantastisk och jag älskar den. Han som hittade den åt mig har varit imponerad av att jag stått ut med gamla bettan som satt tålamodet på prov ett antal gånger. Nu ska jag sälja den vidare till en annan nybörjare som kan bråka med den, haha!

Se en sån skönhet!

Tillbakatitt

Jag har varit inne på mitt konto på movescount.com och tittat över min träning sedan april och kan bara konstatera att mängden pass har dalat. Jag tillhör den kategori människor som inte riktigt kan skylla på något, men jag har en förståelse för att något hände i slutet av maj. Något fruktansvärt tråkigt. Min pappa och min familj har kämpat för att bygga upp en trygg plattform och något att falla tillbaka på, men tyvärr har man återigen fått skriva under på att människor väldigt sällan går att lita på. Lyckligtvis har jag en intelligent mor som har jobbat lika hårt på den plattformen på sitt håll. Så från chock, sorgsenhet, ilska och en frustration från en annan dimension kan jag nu säga att jag mår ganska mycket bättre.

Frågetecknen är fortfarande omöjliga att räkna och jag börjar bli ganska van vid att stirra ut i ovissheten, övertygad om att det är mitt livs största hemläxa. Att luta mig tillbaka, njuta av omgivningen, tro på att allt blir som det ska och lära mig att älska villkorslöst. Ganska stora uppgifter, men de viktigaste i livet.

Jag började på träningen. Den har förändrats något otroligt det senaste åtta månaderna. Från balansövningar, till tunga vikter, till långa löpningspass, powerwalks, till landsvägcyklingen och tillbaka till simningen som jag utövade som barn. Även om antalet pass ökat, årstiderna ändrats och tröttheten slagit till så har jag hittat den viktigaste biten i min träning. Nämligen variation. Variation. Variation. Träna allt på olika sätt, om vartannat, hela tiden. Då håller kroppen. Fascinerad av att min kropp känns yngre än när jag var 15 år så är jag övertygad om att det är det viktigaste.

Så det knatar på. Vintern och våren var hårda träningsmånader och sommaren är och har varit lite lugnare. Jag har simmat Vansbrosimningen med bravur och skall snart dra igång med terränglöpningen inför Lidingöloppet den 24 september. Det är ett tag kvar så jag har många rundor i skogen att se framemot. Jag tänkte börja träna lite tidigare och mer inför Lidingö än Vansbro som jag fick ihop tre träningspass till veckan innan. Löpningen är ganska lätt, men simningen har jag i blodet och i hjärtat. Efter andra delen i Klassikern blir det stakträning så mycket som jag klarar av.

Rolig resa

Hejsan! Åter till vardagen. Det känns som att jag varit borta i evigheter med tanke på allt jag hunnit med. Det började i lördags eftermiddag när jag skulle ta tåget till Töreboda. På Mölndals station fick tåget stoppsignal. Någon hade picknick på spåret och ville inte kliva av. Så jag kastade mig i en taxi med 10 min marginal tills tåget till Töreboda skulle gå. Det var en grym taxichaufför och mycket tur med rödljus som gjorde att jag hoppade på i sista minuten. På tåget satt det en unge ett par säten framför och gnällde konstant i 1,5 timme. Måttligt roande. Jag gick av, blev hämtad och spenderade natten på Barfotens campong i Otterbäcken med mammas team, badade i Vänern och åt grillad majs. Vi gick upp strax efter 06 och styrde mot Vansbro.

Vansbrosimningen är alltså avklarad och strålande bra! Jag hade väl tänkt mig att det skulle ta ungefär en timme, hämtade ut en hyrd dräkt och gjorde mig startklar i grupp 13 som hade orange mössor. Första 500 metrarna var ganska tuffa innan jag skapade mig något slags lokalsinne i det mörkbruna vattnet och innan jag simmat ifrån klungan. Vid 2000m började komma ikapp tidigare startgrupper. Fick även en skymt av klockan som visade 31 minuter. Så jag räknade ut att det skulle ta mindre än 60 minuter i alla fall. Jag slog handen i mål på 47:56 och kände mig jäkligt nöjd när jag hämtade ut mitt diplom. Jag firade med att köpa mig ett par kompressionsbyxor och en keps från 2xu, köpte jordgubbar och vi styrde mot Borlänge. Så glad och upprymd av min prestation och att mamma var med att dela den glädjen med. Hennes stöd gjorde väldigt mycket den dagen.

Vi anlände till Borlänge och en kollega till mamma. Hon skulle ha en föreläsning kl 19, så vi fick lite mat, duschade och fräschade till oss. Framåt 20-tiden började jag bli riktigt trött, och alldeles för sent somnade jag helt slut.

På morgonen begav vi oss tidigt och efter tre timmar var i Hammarö, strax söder om Karlstad där vi hade hyrt varsin cykel, packade väskorna och började trampa mot Hagfors. Cykelbanan är en gammal banvall som asfalterats så det var inte en bil så långt ögat kunde nå och en fin och jämn väg. 17:30 var vi framme efter 9 mil och ganska många timmars solsken. Vi hade bokat ett rum på Risäters Herrgård där vi möttes av två mycket spännande filurer som håller kurser i trädgårdsodling, raw food och naturligt framställda råvaror. En var supervegan och åt bara råkost. Vi hade några timmars väldigt lärorika och spännande samtal och några intressanta sammanträffanden.

Morgonen därpå cyklade vi därifrån mätta, glada och inspirerade. Det var underbart! Varmt, men lite mulet trampade vi igenom byarna tillbaka mot Karlstad. När det var 2 mil kvar öppnade sig himlen. På med regnjackorna som bara var en så mamma fick den, glada för att cykelväskorna var vattentäta och själv var jag dyngsyr. Det regnade konstant de sista två milen och man hade kunnat svära långa ramsor när åskan mullrade och blixten slog ned, men vi ville gärna komma fram så vi härdade ut.

Det var ganska skönt att ta på sig torra kläder, värma upp bilen ordentligt och styra hemåt. Vad vi hunnit med mycket på fyra dagar! Känns som man flygit fram och tillbaka som en vante samtidigt som det var ganska uppfriskande med till fart och fläkt. Kungsbacka-Göteborg-Töreboda-Otterbäcken-Vansbro-Borlänge-Karlstad-Hagfors-Karlstad-Kungsbacka. Mamma hade sina ärenden, jag hade mitt och tillsammans hade vi cyklingen. Totalt blev det 18 mil, ömma ben och rumpa, samt mycket prat och skratt. Klarälvsbanan är verkligen något jag kan rekommendera. Cykelhyrningen gick bra, men det är ju långt ifrån den typen av cykling jag vant mig vid de senaste månaderna. Tanthoj vs. superracer. Inte så svårt val egentligen, men det gick ändå. Vansbrosimningen är också något jag kan rekommendera! Så otroligt kul. Nästa år skall jag träna mer än tre gånger (hehe) och komma under 40 min. Nästa år kommer jag nämligen kvala till tidigare startgrupp (4 eller 5 istället för 13), träna mer och placera mig bland de 50 bästa deltagarna. I år fick jag nöja mig med plats 151 av 2300. Inte så tokigt ändå ;)

Om två dygn

Står jag startklar för att hoppa i Vanån. Startgrupp 13 kl 13:15. Är inte nervös för sträckan eller vattnet eller temperaturen. Däremot ska det bli lite intressant att se vad som händer när 350 människor hoppar i vattnet åt gången. Jag tror inte jag riktigt greppat det där med hur mycket folk det kommer att vara men jag är väldigt glad att ha mamma med som moraliskt och praktiskt stöd. Så många grejer att hålla reda på och imon när jag tar tåget upp ska jag ju bara till Töreboda för att möta henne där hon jobbar. På söndag morgon beger vi oss uppåt. Det tar ca 3 timmar till Vansbro och förhoppningsvis är jag där vid 10, hämtar ut våtdräkten, laddar upp med mat och vätska, vilar och ställer mig i startfållan. Förra året stod jag i startfållan för Fjällräven Classic. I år kommer jag stå i två startfållor och nästa år förhoppningsvis fyra. Mycket människor, men som med allt vänjer man sig ganska fort. Det ska i alla fall bli riktigt roligt! Enligt Klart.se ska det regna på söndag och vara lite kallare än veckan som gått, men viktigare är vattentemperaturen som ligger runt 18.6 just nu. Puh! Och jag som är en sån badkruka, haha!

Efter att Vansbrosimningen är avklaradåker jag och mamma till Borlänge, sover där och åker sedan ner till Karlstad där vi hyrt varsin cykel och cyklar 90km utmed Klarälvsbanan till Hagfors, sover där och cyklar tillbaka till Karlstad och åker hem! Ska bli jättemysigt med en sån lite utflykt … på 18 mil. Hehe. Jag i ett nötskal.

Ditt och datt

Sitter här i min nya lägenhet och vägrar se all röra jag har bakom mig. Bordet står nämligen mot en vägg. Mindre bloggande på grund av allt jag pysslat med. Självklart finns det alltid lite tid över, men den ägnade jag åt att se en rolig film igår. Julia Roberts har varit min favorit sedan jag såg Pretty Woman första gången och jag tycker alltid hon är bra. Tillbaka till lägenheten. Den är liten, fräsch och bra planerad. Jag tänker inte ens lova att lägga upp några bilder. Eftersom jag inte vet förrän den 9 augusti definitivt om jag kommer få bo kvar tänker jag inte göra någon större kraftansträngning för att göra fint här. Inte ens min säng har jag flyttat hemifrån. Den får stå kvar där tills jag vet. Så utan gardiner, lånad säng, matta, bord och stolar, och saker lite halvdant inkastade, kommer jag att bo de närmsta månaderna. Innan hade jag inte stått ut i en vecka, men det är annorlunda nu. Gymmet 1 och 5 minuter bort, jobb och andra prioriteringar helt enkelt. Förmodligen ett visst ointresse för allt vad inredning heter.

Så vad ska man ta sig för? Plocka in mat i skafferiet, bädda sängen, kolla in gymmet, fortsätta med garderoben. Tisdag till torsdag sover jag i Kungsbacka och till helgen bär det av till Vansbro. Jag längtar faktiskt nu. Fick laddat ett ordentligt pass i lördags, drog på mig badmössa, glasögon och öronproppar. Simtagen sitter än trots att jag inte simmat på 7 år. Brände av 3000m på 60 minuter! I början var det tufft, så där jobbigt att jag undrade vad fan jag höll på med, men det släppte och även vändningarna sitter i. Skönt!

I vattnet låg jag och tänkte på när jag simmade var hur min kropp är byggd. Den är så seg och uthållig. Ibland känns det som att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Därför känns cyklingen som ett grymt bra träningssätt för mig. Timme ut och timme in, backe upp och backe ner. Å så fjällvandringen när man går i flera dagar. Tror faktiskt jag ska ge mig på en maratondistans snart. Det som suger mest är triathlon, att göra en riktig Ironman. Då ser det ut så här med simning (m) först, cykel (km) och sist löpning (km):

Motion 400 20 5 Sprint 750 20 5 Olympisk 1500 40 10 Medel 1900 90 21 Ironman 3800 180 42

Motion och sprint är ju lite mesigt så jag kanske kör en test på olympisk eller medel nu i höst. Hade varit himla kul att testa! Det enda med medel är att man är bra trött efter 9 mil på cykeln, men kanske om jag gör den först, simmar mitten och springer sist. Ska fundera lite mer på det ;)